Bang the drum a little louder

Jag har haft två stora inspirationskällor nu i januari - vilket några av er redan märkt på mina inläggs titlar. Dessa två herrar har båda fantastiska röster och rörande texter. Hoppas ni också kan njuta av deras musik!
 Bryan Adams

 Tim McGraw
 
Jag har en känsla av att Bruce Springsteen kommer dominera mina spotify listor i februari... 
Insha'Allah

Try to see it my way

Problemet är eventuellt inte att jag inte vet vad jag vill bli utan att jag vill bli så mycket.
Jag kan se mig själv i flanellskjorta, jeans och cowboyhatt på en ranch med massor djur i Kalifornien som veterinär men också i byxdress och blackberry i högsta hugg på Londons smala gator på väg till ett möte om ledarskap och utveckling. Kanske sitter jag med läsglasögon framför en skärm och jobbar för att hinna med en deadline till en lokal tidning i en liten stad utanför Madrid eller så lägger jag benen i kors i en beige fåtölj på ett kontor i Göteborg och lyssnar på en man som ligger utsträckt på en soffa. Eventuellt spårar jag mördare genom utförlig information och profilering utanför Paris eller så springer jag i sjukhuskorridorer för att rädda liv.
 
Tänk om jag väljer fel... Tänk om jag ångrar mig... Tänk om jag inte bestämmer mig för något... Tänk om...

There will never be another tonight

Jag är så glad att jag skapade den här bloggen så att jag kommer ihåg allt jag är med om. Vi balanserar intryck från två olika världar - båda med lika värdefulla upplevelser. Ena kvällen är vi på fin ambassadörs fest på Australian Embassy med galaklänningar och isskulpturer och nästa kväll sitter vi på trädgårdsstolar i ett rum fullt av människor som skrattar högt åt en storskärm där en italiensk komedi visas.
Det var en film som jag aldrig skulle kommit över på något annat sätt men visade sig ändå vara en av de bättre filmer jag sett på länge! 
 
     
 
Det bästa av två världar,
Insha'Allah

Inside out and upside down

            
 

Don't forget to remember me

 
Det är så många saker i världen man är och har all rätt att vara rädd för. Redan i ung ålder vet vi att vi inte
tycker om mörker och blir om och om intalade att vi inte ska prata med främlingar. Många använder skräck för att få fram sin vilja med hot och liknande. Men i ett evolutionärt perspektiv har rädsla och ångest haft stor betydelse för vår överlevnad. Förmågan att identifiera faror och hot och att snabbt reagera för att undvika dem har varit mycket framgångsrikt och har haft en central roll i vår utveckling. 
Men vad är vi egentligen rädda för? Det finns så många saker som kan gå fel i livet men hur vi än lever så slutar det ju på samma sätt för alla. Jag tror att de flesta är rädda för något så enkelt som att bli bortglömd. Jag är en av de som delar den rädslan. Tänk att lämna världen och inte ha berört någon, så att ingen kommer ihåg en... Har man ens funnits då? Om ett träd faller i skogen men ingen hör det, lät det då? Samma princip. Jag vill göra skillnad för någon, jag vill lämna något efter mig - jag vill veta att något är annorlunda, något är bättre för någon för att jag levde. 
 
Det är egentligen inte så konstigt att det finns en skräck kring det här ämnet. Alla blir bortglömda tillslut - om man inte är Michael Jackson eller Nelson Mandela. Alla de människor man berör i livet dör tillslut de med... Då finns det ingen kvar som kommer ihåg en.
 
Det blev ett muntert inlägg i kväll - mina tankar svänger åt alla möjliga håll ibland!
Insha'Allah

Flower grown wild

När jag promenerar längs gatorna här inne på campen så slår det mig hur många barn det är som är ute. På varannan gata spelas det fotboll och i parkerna leker de eller sitter och pratar. Varje hörn jag rundar riskerar jag att bli överkörd av skrattande barn på cyklar - vilket verkligen borde vara vanligare än vad det är!
Det är så härligt att se! Blir påmind om närjag själv var i den åldern - innan msn, tv-spel och när telefonen var tvungen att kopplas ur för att internet skulle fungera... Gud det låter som att jag är jätte gammal! Vad fort utvecklingen har gått! Då, iaf, var vi ute på gården om kvällarna och lekte Röda-Vita Rosen i skogen, byggde kojor, klättrade i träd och hittade på massa bus. Det va tider det! 
 
Problemet med denna snabba utveckling av internet är att de flesta barnen missar den tiden som vi älskade. De missar lite av barndomen. Det är då man utvecklar sin personlighet och verkligen får ta vara på att leka och ha kul - inget ansvar, inga måsten. Men nu sitter barnen hellre inne och gör Gud vet vad... Internet har även gett oss ett latare sätt att umgås på - du behöver inte vara tillsammans för att vara tillsammans - så man kan prata med sina vänner och spela spel och så utan att behöva se dem... Vilken affärsidé!  
Mitt tips skulle vara att slänga datorn och spring ut och lek. De saker man är med om när man är barn lägger grunderna för ens liv och hur man blir som person, plus att det är minnen man har med sig länge. Ska barnen minnas en fyrkantig ruta eller att springa barfota i vildvuxet gräs? Det är sådana små saker, sådana små friheter som man sedan har så mycket glädje av!
 
Var kommer brådskan att bli stor ifrån? Är det media som får det att se så lyxigt ut? 
Man ska ta vara på att vara barn och njuta medan man kan - för någongång tar det slut oavsett om man vill eller inte.
 
    

State of mind

 
Jag har nu kommit fram till hur jag ska få reda på vad jag ska göra med mitt liv. Uteslutnings metoden. Jag tror det kommer bli en bra metod för mig eftersom att jag är väldigt bra på att veta vad jag inte vill bli. Häromdagen kunde jag faktiskt krossa av ännu ett yrke. Palm rensare. 
 
Vi kollade upp och såg något falla. Ett stort palmblad. Blad efter blad föll. Inte bara från en en palm utan flera bredvid varandra. Det regnade palmblad. Där, högst upp i palmkronan sitter en man och skär bort de överflödiga bladen. I palmen bredvid så klättrar nästa man upp. Det enda han använder är ett rep han har runt trädet och spjälar sin tyngd mot det och sedan "hoppar" uppåt. Utan säkerhetslina eller något som förhindrar dem från att ramla...
Nej, det vill jag inte bli. Ett steg närmare ett svar till vad min framtid kan hålla?

Mr. and Mrs. Whoever you are

Fool me once, shame on you
Fool me twice, shame on me

Somebody like you

 
Hur jag än gör så dyker du upp i mina tankar. Jag och pappa har haft en jättebra dag och jag känner mig starkare och lyckligare än på väldigt länge men ändå är allt som krävs en låt eller en bild och jag är påmind... Det finns ingen annan plats på jorden jag hellre skulle vara på just nu men ändå så finner jag mig själv längtandes. Längtandes efter något som inte längre finns.
 
Jag var ensam på gymmet ikväll vilket är underbart för då kan jag sjunga högt och dansa fritt som gör träningen så mycket roligare! Dunkandet i öronen tystnar och Keith Urbans mästerverk hörs i hörlurarna. Jag tappar andan och allt jag ser är du. 

If I died today

Torsdags promenaden runt DQ var väldigt väldigt varm idag... Vi kom iväg runt 8 och vid 10 var det 30 grader och vi svettade oss fram de sista kilometerna. Men vi kunde se fram emot att komma hem och lägga oss vid poolen, vilket gjorde hela promenaden värt besväret!
Både jag och pappa har en stor kärlek till solen och spenderade hela eftermiddagen på var sin solstol. 
 
Svårt att tänka sig att det är halka och minusgrader hemma när det här nu har blivit min vardag... 
 
 
HONESTY.HEALTH.HAPPINESS

Happy Australia day!

Tusen kvadratmeter täckt med äkta arabiska mattor, blinkande belysning smyckar träden och kollar jag upp stirrar jag på en stjärnklar himmel. Kvinnor i glittrande klänningar sveper graciöst fram och lämnar en blyg doft av parfym efter sig, som delar luktsinnets intresse med ljuvligheterna som puttrar på de stora grillarna.
Över de vackra håruppsättningarna, vattenkammade pojkarna och sjalar i alla olika färger ser jag vita höga hattar från kockarna som springer med mat mellan bufféborden som står uppställda längs sidorna. Jag går emellan högtidliga pelare och kommer till ett långbord, med vit duk och alla desserter man kan tänka sig, vars utsikt är en stor upplyst pool som ser alldeles för inbjudande ut.
Över mur och taggtråd ser jag ett torn i fjärran och funderar snabbt över om det är någon där innan jag går vidare bland kostymer, guldiga militärbrickor och svävande spetts. Blicken vandrar över dansgolv, skrattade människor och landar tillsist på kvällens hedersgäst - en livs levande känguru som kommit hit för att kunna fira med oss.
 
Jag fick ta del av en magisk kväll bland fantastiska personligheter från världens alla hörn när vi idag firade Australiens nationaldag på Australian Embassy på DQ (Diplomatic Quarters) i Riyadh, Kingdom of Saudi Arabia. Stort tack till Neil Hawkins och hans familj för en riktigt minnesvärd kväll och en inblick till en annan del av samma värld.
 
            
 
Happy Australia day to all, and to all a good night!
 

A place in the sun

Det är svårt för mig att begripa att det är vinter. Det är januari och jag ligger och solar en helt vanlig tisdag... Man brukar ju få en känsla av semester men det jag känner är lugn. Ingen stress, inga måsten.
Jag har äntligen landat med fötterna på jorden igen, känns som att det va väldigt länge sedan sist men mina tår är där de hör hemma! Kanske är det värme jag behöver? Kan ju inte direkt säga att jag saknar kylan som alla skriver om på facebook... 21 minus där, 14 minus där.... Här beräknas det bli 28 grader i morgon - aa, jag tror det är bra med värme i livet, speciellt när man har varit i kyla och mörker så länge.

Min plats i solen. Min plats i värmen. Min plats i livet.

I didn't know it at the time

 
Det finns alltid flera sidor till historier eftersom att alla människor tolkar saker och händelser olika beroende på ens bakrund och erfarenheter. Sättet man väljer att berätta eller skriva på definierar hur historien tas emot, ibland utan att man ens tänker på det. Vad jag menar är att det kan vara mycket svårt att vara objektiv eftersom ens åsikt kan smita igenom bara för att man väljer att säga luktar istället för doftar... 
Om jag läser en artikel i tidningen som är skriven på ett negativt sätt är det mycket svårt för mig som läsare att inte forma mina uppfattningar om texten därefter. Och om skribenten har konflikter i sina åsikter kan det också vara svårt för hen att ändra läsarens tolkning av texten halvvägs igenom. 
 
Några av er läsare har undrat om jag verkligen är så imponerad av Saudi Arabien som jag får det att låta som i bloggen och svaret är Ja. Nu inser jag att jag inte hade en aning om vad jag slängde mig in i när jag flyttade hit. Ingenting är som jag trodde. Allt jag har hört och läst om detta land har kommit från samma sida och jag har blint bara accepterat det, vilket är varför jag har valt att skriva om motsatsen - andra sidan av myntet.
Jag skapade denna blogg för att dela med mig om de saker jag ser och är med om, vilket jag håller med om har kommit från en positiv vinkel men det är för att det är så jag upplevt dem. Det här inte är en objektiv blogg och det var aldrig min mening att det skulle vara det utan jag lägger in vad jag tycker. Dock inte för att ändra era åsikter utan för att ge en annan sida till historien - en annan sanning. 
 

Better than I used to be

    
    
 
Ett av barns första smak på frihet i livet är när pappa släpper taget och man cyklar på egen hand. Gruset knastrar under hjulen, vinden blåser i hårtussarna som sticker ut under hjälmen och världen runt omkring svischar förbi...  Det spelar ingen roll om man ramlar eller inte för oavsett är man själv i kontroll. Frihet och lycka går verkligen hand i hand.
 
        

Not a moment too soon

Om IKEA, Duka, Elgiganten och Intersport fick ett barn så skulle det vara det stället vi va på idag. En stor men inte för stor affär med allt från doftljus, lampor och finglas till löpband, utemöbler och ipads. Problemet med sånna affärer är att det blir mycket spontan shopping till skillnad från om man går i en affär som bara är inriktad på en sak. Därför hamnade allt vi kunde hitta ursäkter för i vår vagn. 
 
När vi kom till kassan med varorna blir jag snabbt erbjuden en fåtölj att slå mig ner på medan en ung man packade ner allt i påsar och bar ut dem till bilen. Det kommer bli en sådan omställning att komma hem till Sverige igen efter alla dessa små bekvämligheter. 
 
Vårt bästa spontan köp var en äggformad hängande fåtölj som nu står utanför dörren på uteplatsen med mjuka röda dynor. Jag kan lätt se mig själv sitta och svaja där med en bok eller en kopp te i solen. 

Tickin' away

      
 
Vi har haft en riktig myshelg - ja, vår är nu slut medan eran börjar men eftersom hela mitt liv är en helg så är jag inte avundsjuk på er - legat vid poolen, promenerat i öknen och dansat på gymmet. Vi har även sett Bourne filmerna och om ni inte har sett dem bör ni bli varnade (vilket jag skulle blivit) SE DEM INTE! För om ni gör det kommer ni aldrig mer kunna uppskatta någon annan film... Jag är så såld! 
 
Vill även skänka en tanke till min fina far som fått stå ut med mina humörsvängningar denna helg...
Men som jag skrev i mitt förra inlägg (I like it, I love it) så finns det en man som vet hemligheten till dessa utbrott och han kan informera er som fortfarande är lyckligt ovetande. 
Taggar: I like it, I love it;

I like it, I love it

Jag har en ny idol, någon som jag från och med nu kommer vara den enda som kan ge mig råd om livet. Han är smart, talar så att man förstår och vet ALLT. To be honest så kan jag inte förstå att jag inte gått till honom tidigare - hur kan det ha tagit mig så här lång tid?

Ni kommer förstå precis vad jag menar - gå in på rubriken "LÄNKAR" här ovanför och tryck på Mark Gungor... Get ready to be amazed! Han är verkligen SPOT ON!

Old town new

 
En vis man jag känner menar att det tar människan ungefär två år att ställa om och se ett nytt ställe som ens hem. Teoretiskt sätt förstår jag vad han menar eftersom att vi är så pass anpassningsbara. Men jag tror också det beror väldigt mycket på individen. Personer som flyttar utomlands och stannar i över två år är förmodligen personer som inte har så mycket sentimentala band till sitt hem land (i detta fall Sverige), personer som trivs med att resa, upptäcka och eventuellt är lite rastlösa. Då blir stället man bor på lätt till ett hem - då det har allt man behöver för stunden. Jag kan avundas det lite, tänk va skönt det måste vara att hänga upp sin hatt och känna sig som hemma var man än bor i världen - och vilket spännande liv! Får mig att tänka på Jack Watson (i Titanic) som menar att han kan bo överallt 'got all I need right here - air in my lungs, a pen and a blanc sheet of paper'... 
 
Jag förstår mer än väl hur mycket man kan trivas här och vänja sig vid denna fantastiska livsstil men mitt hem kommer alltid vara Sverige. Jag kommer resa och upptäcka men alltid återvända. Hur kallt, slaskigt och grått det än är så är jag en av de sentimentala - även om jag låtsas att jag inte är det - som älskar Sverige även när jag hatar det. Jag kan bo var som helst - och kommer säkert göra det - men det finns bara ett hem. Kanske har jag tur som känner så men djupt inne har nog alla någon plats man vill återvända till. Även du min vise man.
 
Home is, trots allt, where the heart is.

Set this circus down

WHHAAT??
 
 
 
 
 
Jag visste att jag låg lite efter i nyhetsväg men när pappa kom hem och berättade vad som hänt på bron i Skåne slog det mig verkligen. Jag hänger inte med alls! Allt som händer i mitt liv håller mig så distraherad från allt annat att jag nästan glömmer att jorden faktiskt snurrar överallt... Så nu har jag suttit och läst igenom hela Aftonbladet och tror jag är up to speed! I morgon ska jag sluka Expressen och... Vilka andra tidningar finns? Jösses. This ain't good. 
 
Tänk, mitt största problem idag var att poolen bara är uppvärmd på ena halvan. Perspektiv - vad är det?

When the stars go blue

Simning och snack, solning och skvaller ledde inte bara till en Harry Potter bränna runt ögonen idag utan även en ny blick på livet. Jag hörde nämligen om en kvinna i sina bästa år som varit med om en dykningsolycka och blivit förlamad från halsen och ner. Hon verkade varit en riktig panterbrud med motorcykel och läderjacka som nu inte ens kan andas på egen hand utan måste ha respirator. Hon lever, vilket självklart säkert ses som en välsignelse för vänner och familj men är det verkligen det? 
För en sådan personlighet måste det väll nästan varit som att dö? Hon kommer aldrig mer kunna gå, stå, andas eller på något sätt vara den personen som hela hennes liv har brunnit för just livet. Det är helt ofattbart och hur mycket man än försöker kan man inte förstå hur det måste kännas. 
 
Om jag skulle vara med om en olycka eller liknande *KNOCK ON WOOD* skulle jag nog hellre dö fysiskt än att dö psykiskt. För att bli av med allt som gör än till den man är måste vara så hemskt plågsamt för en själv och ens familj. Tänk att behöva se någon man älskar bara tina bort framför ögonen på en och inte kunna hjälpa till.
Det sägs att det sista som lämnar människan är hoppet men vad händer då när det inte finns något hopp...?
 

Nine lives

Ni som känner mig vet hur mycket mitt liv präglas av djur. Enligt mig kan man inte respektera liv om man inte respekterar djur och på många sett är de mycket smartare än oss. Hörde ni om elefanterna som började springa upp mot bergen i Thailand innan tsunamin 2004 slog till? Och om gorillan som såg en pojke ramla in i en bur på en djurpark? Han landade på klippor och slog sig ordentligt så gorillan bar upp honom och gick med honom i sin famn till djurskötarna vid ingången.
Djur är smarta, omtänksamma och enkla. Så länge man ser saker från deras perspektiv så är deras beteende väldigt logiskt till skillnad från människans. Kanske är det därför man föredrar djur från människor ibland? Inga konstigheter - bara instinkter.

 
Om jag måste välja ett djur som jag ibland håller lite på avstånd så är det katter. Jag har alltid tyckt de ser lite lömska ut - som om de har en hemlighet... Men är det någonstans jag ska ändra åsikt så är det i Saudiarabien. Det finns väldigt många katter här inne på campen - jag stod t.ex. ute på gatan för att kyla ner lite tidigare idag och katt efter katt kom närmare, som för att hålla mig sällskap. 
 
 

Live like you were dying

Den här härlig dagen började med att jag, efter en natt i en varm puppa av täcken och filtar - eftersom att pappa envisas med att man ska sova i en aircondition orkan, vilket konstigt nog får en att gå in i dvala - vaknade och fick frukost på sängen av min käre far. Runt nio ringde en isländsk kvinna på dörren som drog med mig till gymmet och tro mig, då vaknar man verkligen! Efter lunch fick jag min fina mammas uppmärksamhet i nästan tre timmar då vi pratade igenom allt mellan himmel och jord. 
 
En promenad senare gjorde jag i ordning ett väldoftande bad med frusna fingrar och har legat och andats in ångan medan Tim McGraws fantastiska röst ekade i rummet i typ två timmar nu. Det kan inte finnas något mer avslappnande!
 
 
 

Brain freeze

Än en gång blev jag idag mycket tacksam över att jag inte får köra bil. För om jag fick skulle jag definitivt göra det och om jag skulle göra det skulle jag utan tvekan krocka. 
 
Känner ni till det meningslösa amerikanska programmet "cops"? Det handlar praktiskt taget om poliser som jagar bilar... Originellt! Men de har med ett antal bra chasing scener. Om man tar bort poliserna i detta scenariot och tänker att alla bilar jagar alla så kan man rita sig en fin bild om hur trafiken är här. Det är mycket intressant hur regeln 'störst går först' är lika aktuell i alla lägen... 
 
 
På vägen till stan stannade vi för att tanka - full tank: 80 kr! Och vi behövde inte röra oss ur fläcken, en man med tjock jacka och mössa fixade allting medan vi satt i bilen och lyssnade på jazz. Det är en annan sak - människorna här har mössa och fryser! Visst, det är ganska kallt på kvällarna här i januari men mösskallt? Nooway. Pappa håller dock inte med mig - jag tror han har varit här för länge och anpassat sig till det varma klimatet - han fryser hela tiden och (punkt.punkt.punkt.) SOVER MED MÖSSA *inhale*! Det gör inte ens jag hemma i vinter-sverige...

Fisk i vattnet

Fisken i mig fick vakna till liv idag igen.
 
 
Vattnet var varmt och för varje meter kände jag mer och mer hur mycket jag saknat att simma. Hur man än gör så kramar värmen runt kroppen och man kan röra sig fritt. Man kan kasta sig omkring eller flyta tyngdlöst. Det absolut mest underbara med att simma är att det inte spelar någon roll hur mycket rörelse och ljud det är vid ytan för så fort huvudet är under vattnet så blir allt tyst och stilla. Det är som att trycka på mute knappen på fjärrkontrollen och samtidigt få se allt i slowmotion.
 
Men ingen pool eller sjö i världen går att mäta med upplevelserna i havet. Att få se livet som lever under ytan är som att få besöka en helt ny värld. Och jag kan knappt hålla mig tills nästa gång tuberna sitter på ryggen och jag får dyka bland växter, djur och harmonin i det stora blå...
 
 
  

Soothes the soul

 
Sång och musik är en stor del av mitt liv, inte för att jag spelar och sjunger men för att det är något som är med mig varje dag var jag än är i världen. Oavsett vad livet slänger ens väg så finns det en låt som passar just det ögonblicket. Man kan lyssna på musik för att finna styrka när man tränar eller för att varva ner vid poolen. 
I och med att de flesta i min generation är galna i musik så har vi alla låtar som påminner oss om händelser - någon speciell text eller rytm som påminner oss om en speciell tid.
 
Det här året har det varit speciellt viktigt med musik för min del. Då det har skett så mycket har det varit viktigt för mig att binda mina minnen till låtar för att verkligen minnas känslan. Det här är små delar av mitt gångna musikår.
 
Vi kommer alltid ha Paris - Veronica Maggio
På bussen från flygplatsen på väg hem från min första resa till Paris. Vi var så lyckliga där vi satt hand i hand med tankarna på var sitt håll. Låten talade om vår framtid, och varje gång jag besöker Paris kommer jag minnas dig.
 
Flytta på dig - Alina Devecerski
Cyklar från vandrahemmet i Strömstad, som jag bodde på några veckor under sommaren, till jobbet på en cykel utan luft i däcken. Lika sliten och stressad varje dag.
 
Somebody like you - Keith Urban
Vilsen i dina ögon då vi sitter på taket och skyddar oss under filtar från regn och blåst. Jag var nervös och lugn på en samma gång. Första gången vi setts på länge och mycket sammanbitet skulle jag bara se en gammal vän framför mig, men så ler du och allt annat försvinner.
 
Don't you worry child - Swedish House Mafia
Den här låten representerar i princip hela hösten och när jag hör den kan jag se mina fina vänner från fina Strömstad ta i från tårna och sjunga med. Vare sig det var i mitt vardagsrum eller på Cod är minnena lika fina! Att den här låten ses som vår generations nationalsång är jag helt på tåget med.
 
Breath (2AM) - Anna Nalick
Efter jag sett ett program på tvn där en liten bit av låten varit på i bakgrunden letade jag upp det och hade den på repeat i en vecka. Den utstrålar kärlek, frustration, en aning panik och var perfekta låten att trycka på när jag kom hem från jobbet sent på nätterna. 
 
Gangnam style - Psy
Tänkerr så klart på Quality's personalfest innan jullovet. Dimmigt dansgolv med hoppande och skrattande människor - behöver jag säga mer?
Jag saknar er alla!
 
Beat it - Michael Jackson
Nykommen till Saudi, iklädd onepiece och med hårborsten som mikrofon låter jag energin från musiken föra mig runt i huset och peppar inför träning. Glad och spänd inför en häftig vår!
 

Detaljer ur hemmet

En mycket smart kvinna, min mor, påminde mig om att de flesta som läser denna blogg inte vet
hur vi bor här nere i Saudi så jag satte ihop ett collage av bilder tagna runt om i huset så ni ska få
en lite bättre bild av hur det ser ut.
 
 
 
 
När jag kom hit första gången under hösten 2010 hade pappa precis flyttat in och huset var inte
riktigt åt det hemtrevliga hållet. Därför blev jag överraskad över hans nya inredning och olika
inspirationskällor.
Det är sant att det kan behövas lite av en 'woman's touch' men det är ju därför jag är här!
 
 
 
 
Första gången jag kollade på zebra tavlan såg jag bara svartvita ränder om vart annat på ett lite
random sätt men nästa gång jag gick förbi den hade jag mina glasögon på och det framträdde
en zebra ur alla ränder.
 
 
När jag vaknade i morse och öppnade dörren till mitt rum låg mina nytvättade kläder ihop vikta
i en hög utanför rummet, det luktar rent i hela huset och äntligen hänger toalettpappret där det ska
- på hängaren! 
Hur kommer det sig att det är lättare att vänja sig vid bekvämligheter än att avvänja sig vid dem?
 
  
 
Nu sjunger Anna Nalick ur högtalarna och jag ska träna.
Hoppas ni fått en liten bild om hur vi bor! 
 
Untill next time - have a nice day!
  
 

Kunde inte låta bli

- Finns det vithajar och sånt i Grekland?

- Nej, men det har ju hänt att dom har simmat fel.

- Om det skulle dyka upp en vithaj, ska jag kissa då så att den förstår att det är mitt revir och sticker iväg igen?

Rumsbeskrivning och minnen

Det hänger en miniatyr basketkorg på en vägg i mitt rum.
 
Den hänger där och påminner mig om några år sedan då jag och Hanna spelade basket hela tiden, svettiga sommardagar och sena nätter. Tillslut va vi inte helt dåliga heller vad jag minns. Det finns så klart bara en anledning till varför tjejer som vi helt plötsligt blev så intresserade av en sport - en kille. Mestadels var det nog  jag som kärat ner mig i någon men om Min fina Hanna inte varit där hade jag förmodligen inte varit lika diskret... Det kan ha varit vår värsta fjortis period men det är möjligen också en av de roligaste somrarna i mitt liv. När vi inte spelade basket gick vi långa promenader, tjuvrökte i skogen och skrattade tills vi va hesa. 
 
Det är två tjocka madrasser som höjer upp min säng.
 
Dessa madrasser påminner mig om för några år sedan då jag och min familj fortfarande bodde på fanjunkaregatan och jag fick för mig att det såg coolt ut att sova på en hög säng - ja, jag vet - precis som prinsessan på ärten. Jag samlade alla extra madrasser i hela huset och byggde ett torn på min säng tills jag var tvungen att hoppa för att komma i den. Det jag inte räknat med va att när jag rörde mig under natten gled madrasserna omkring och det slutade med att jag vaknade minst två gånger varje natt för att madrasserna gled av och jag halvstod och sov. 
 
Det hänger tjocka beige/gråa gardiner som täcker ena långsidan.
 
För många år sedan var vi på familj semester på Kanarieöarna. Det var första långa resan som vi alla tog tillsammans och allt va så nytt och spännande. Vi bodde på ett stort hotell där vi tre barn i familjen delade rum. En kväll när mamma har sagt godnatt till mig och min lillebror så smyger jag bort och lirkar undan den stora, tjocka, mörka gardinen som täcker fönstret. Det var ganska sent - för sent för mig att vara vaken så klart - men där ute på en klippa precis vid vattnet sitter pappa och min storasyster. Jag minns det så väl! Det va den perfekta far och dotter bilden. Jag har aldrig någonsin varit så avundsjuk av Johanna som jag var då.
 
Det är en ljus och väldigt mjuk heltäckningsmatta på golvet.
 
I huset vi bodde i året vi spenderade i England fanns det ett rum som var helt rosa. Rosa väggar, rosa gardiner, rosa kuddar på sängen och rosa heltäckningsmatta. Jag har aldrig varit så tacksam mot heltäckningsmattor i mitt liv som när jag med krossat hjärta kom hem till mitt rum efter jag sagt hejdå till min mexikanska pojkvän. Jag slängde mig på golvet - som inte är lika dramatiskt då det var som att slänga sig på en långhårig liggandes ko - och stortjöt samtidigt som jag dränkte ansiktet i den mexikanska flaggan José givit mig.
 
Det står ett svart stort skrivbord vid ena väggen som matchar min mycket bekväma skrivbordsstol.
 
Att ha en ordentlig plats att studera, läsa och surfa på är viktigt för både rygg och rumpa vilket får mig att tänka på när jag och mamma precis flyttat till vår nya lägenhet på stora torget och jag envisades med att bo där så fort vi fått nycklarna, trots att vi inte hade några möbler. Jag piffade upp ena hörnet i vardagsrummet med filtar och kuddar, pennor och papper, och där satt jag till fem på morgonen och pluggade biologi, psykologi och halsade kaffe om vart annat. Det var intensivt och frustrerande men nu efteråt - helt underbart! 
___________________________________________________________________________________________________________________________
 
Hoppas ni nu fått lite bättre uppfattning om hur mitt rum ser ut! 
Varför vara normal när man kan vara onormal? 
 

Tycker och tänker

Nu har jag varit i Saudiarabien i över en vecka och jag är såld - mår bättre än jag gjort på länge och njuter så av att se solen varje dag. Det är också ganska skönt att få håna mina fördomar lite. Jag inser varje dag hur liten jag är. Fördomar och åsikter om saker som vi inte har en aning om gör oss små och naiva. Därför är jag glad att jag kan håna mig själv nu. Jag är glad att jag har så fel om så mycket - det betyder att världen är en bättre plats än jag gjort den till i mitt huvud. 
 
I hela mitt liv har jag varit en person med åsikter, jag tycker och tänker om alldeles för mycket - vilket mina vänner gärna påminner mig om. Men för att skapa genuina åsikter måste man ta reda på sanningen, att ta ord ur munnen på personer med auktoritet eller tycka något för att man läst det någonstans fungerar inte längre. Vi måste resa, upptäcka och diskutera! Vi måste ta oss in i de mörkaste djunglerna och dyka ner i de djupaste haven för att verkligen skapa egna åsikter. 
 
 
I hela mitt liv har jag varit en person med åsikter. Men nu ska jag hitta mina egna!

Tro, Hopp och Kärlek

Jag kan nog erkänna att jag är lite avundsjuk... Att be fem gånger om dagen kanske inte är helt min grej men tänk vad skönt det vore att tro på något så innerligt. Att tro är en trygghet, och något oövervinneligt. Något man vet alltid kommer finnas där oavsett vad som sker eller vad man måste gå igenom i livet. Tro binder folk samman som en stor familj och i tron är man aldrig ensam. Men det jag avundas mest är svaren. Oavsett vad man har för frågor så kan religion och ens tro alltid ge svar, kanske inte alltid de svaren man vill ha men svar nevertheless. 
 
Varje gång böneropen sjunger i högtalarna runt om i staden påminns jag om denna mäktiga kraft som finns eller inte finns runt oss. Och oavsett vad som stämmer eller inte så gör den sin uppgift ändå - den ger tro, hopp och kärlek till människor. Människors tro är livsviktig och kan rädda liv.
 

Sluta drömma

I natt drömde jag om dig igen, det är andra natten i rad. I medvetet tillstånd låter jag inte mig själv tänka på dig alls. Jag ägnar dig inte en enda tanke. Jag går inte omkring och kramar mig själv över att du inte är här. Jag saknar dig inte för en minut. 
 
Vi hade ett konstigt och förtryckt förhållande från början till slut och jag var helt oklar med vad jag ville och kände. Du förtrollade mig med en kyss och efter det var jag din - oavsett hur jag då uttryckte mig. Jag var omogen och osäker vilket ledde till att du försvann. 
Det blev aldrig desamma mellan dig och mig men jag trodde länge att vi ändå skulle hitta tillbaka till varandra, det hoppet har försvunnit. Det är flera år sedan nu och Du är förlorad.
 
 
Jag får inte tänka - jag måste sluta drömma.

My person

 
Bästa vänner är syskon som Gud glömde ge oss,
jag saknar dig Hanna <3

Under ytan

 Jag skulle vilja ta fram det bortglömda, det hjärtevärmande - det under ytan.
 
Vi parkerade bilen utanför en av de stora mataffärerna och pappa gick in för att handla. Jag valde att sitta kvar i bilen (framförallt pga av träningsvärk). Bilen framför höll på att backa och verkade ha problem med att komma ut. Då kommer en familj gående som snabbt ställer sig runt om bilen och vinkar för att hjälpa föraren som kommer ut och kör iväg. Familjen fortsätter gå mot sin bil och jag blir sittandes... 
Nästa stund hör jag skratt och ett par går förbi, kvinnan i heltäckande abayan och mannen i thobe och ghutra, hand i hand och jag blir sittandes...
 
  • Det finns stora lekplatser för barn i varje park och i varuhus. Ett köpcenter har till och med byggt en berg och dalbana inomhus för att underhålla barnen medan föräldrarna shoppar. 
  • Ungefär som med skoluniformer så finns det alltid sätt att göra sin klädsel personlig. Att bända på regler utan att bryta dem - t.ex. med accessoarer. Dyra väskor, snygga skor och smink är bara exempel.
  • Det finns en anonymitet i dessa kläder som gör att man som utlänning känner en gemenskap med befolkningen.

 
Inget av detta skrivs det om i tidningarna men det krävs bara en vecka i detta varma (inte bara pga av temperaturen) land att förstå vad som egentligen borde uppmärksammas. 
 
 

Vilda västern

Nu är det äntligen helg - ja, helg är torsdag och fredag i detta fascinerade land - och vi började den med att ta bilen ut till diplomat området för en liten promenad. Men den fina naturen och vår åsne vilja förvandlade snabbt denna lilla promenix till en mil lång powerwalk. Svettandes gick vi där under det gassande klotet som en gång var min stora kärlek, solen. Jag har en känsla av att mina fem månader i Saudi kommer göra att vi glider längre och längre ifrån varandra... Kanske pga att solen nu får dela min uppmärksamhet med min nyfunna kärlek - regnet! Åh, vad jag kommer sakna dess svalkande känsla! 
 
Naturen på detta område var helt fantastisk - om trafiken är tagen ur en actionfilm så var detta område definitivt taget ur en film om vilda västern! Jag halvt förväntade mig att stöta på en man ridandes på en skäck i cowboyhatt när vi rundade varje hörn...
 

Nya rutiner...

Jag kan erkänna att jag inte är den mest organiserade personen. Det är inte ofta jag villigt tar fram dammsugaren, städar i ordning i köket efter jag gjort mat eller hänger upp tvätten direkt när den är klar, HOWEVER denna höst när jag bott själv för första gången har jag blivit påtvingad dessa förgyllande uppgifter och kommit in i lite av en rutin.
Sååå till problemet -> Jag höll på att göra en omelett till lunch och behövde en visp ur diskmaskin. Allt var rent och klart så jag tänkte att jag kunde plocka ur den - because that's what you do - men booy hade jag fel! Vår städerska kommer springandes mot mig och tycker att det är helt absurt. Det slutade med att jag fick lägga tillbaka allting i diskmaskin igen så att hon kunde plocka ur den själv. Mycket spännande.

Nu väntar jag med kurrande mage på att pappa ska komma hem från gymmet så att den bruna papperspåsen med mat kan sluta stirra på mig!

Eld och lågor

Första dagen på det nya året blir aldrig som man tänker att den ska bli. Vi tror att pga att vi skriver 13 istället för 12 efter 20 kommer det ske världens förändring, vilket aldrig stämmer. Så istället för att vänta på förändringens vindar tycker jag vi ska ta ödet i egna händer!

Let this year be different! Rise or fall! Fire or Ice!