På fredagsmorgonen vaknade jag i mitt mysiga hus i snöiga Strömstad. Jag tycker iallafall att det kvalificeras som mitt hus då jag är den enda som bott där i över en vecka. Med känslan av att jag försovit mig hoppar jag ur sängen och springer nerför trappan. Mamma och pappa, som varit och firat jul med mig och mina syskon på kusten, är då i full gång med frukost och sista packningen.
Vid lunchtid står jag och pappa i kö för att checka in våra bagage på Landvetters flygplats utanför Göteborg. När vi äntligen kommer fram lägger vi upp väskorna på bandet och ser dem skjutsas därifrån. Vi hinner sedan slänga i oss var sin räksmörgås innan det blinkar "boarding" på tv-skärmen.
Då flygplansmaten inte var en hitt var både jag och pappa hungriga när planet äntligen landar vid middagstid i Istanbul. Pappa som börjar känna denna flygplats som insidan av sin hand skyndar iväg mot sin favorit restaurang, dels för att vi ska kunna få ett bord och dels för att han är desperat efter en toalett.
Tre timmar senare sitter vi på ett nytt flygplan mot en ny destination - halva biten kvar! Det här planet bjöd på godare mat och pappa som bara sover och sover vaknade i tid att få lite han med.
Vid två på natten är vi äntligen framme i Saudi Arabien och ska gå för att hämta vårt bagage. Trött och förväntasfull lämnar jag mina fingeravtryck och skyndar mot utgången där Peter, vår chafför, står och väntar på oss. Han styr ut på motorvägen mot Riyadh och pratar glatt på. Om jag ska vara helt ärlig förstod jag inte mycket av vad han sa - antingen för att jag va trött eller för att han måste öva på sitt uttal... En bil kommer helt plötsligt rakt emot oss, han hade helt enkelt valt att vända och köra i motsatta riktining utan att byta körfällt men det är knappt något anmärkningsvärt. Jag ska nog vara glad att jag slipper köra i denna trafik.
Lördagsmorgonen vaknar jag av att pappa knckar på dörren och ska ta med mig till lunch. Jag slingrar mig in i min fina baja, slänger på lite mascara och sätter sjalen på plats över mitt hår. Matsalen på sjukhuset där pappa jobbar är mer lik en fin restaurang än en matsal.
När jag går tillbaka mot huset som ligger inne på campen över vägen från sjukhuset i min svarta klädsel tänker jag på hur sjukt varmt det kommer bli i sommar när det är 50 grader istället för de nuvarande 20...
Tänk vad som kan hända på bara ett dygn.
Untill next time xx
