K-som-i-Kimme

Idag har jag varit i Saudi Arabien i exakt två månader. Under den här tiden har jag sovit under stjärnklar himmel, ridit kamel till jag tappat känsel i rumpan, suttit på en toalett av guld, tappat hakan again and again över hur fördomsfulla människor kan vara, varit på Ambassad fest, gått promenader i stekande sol, tillbringar x antal timmar vid poolen och massor annat. Jag har även äntligen kommit ner med fötterna på jorden igen och lättnaden av det hänger i fortfarande men framförallt har jag pausat och tänkt över mitt lilla liv, vilket förde mig till beslutet om utbildning! Jag vet vad jag vill bli, jag vet vad och var jag vill plugga, jag vet hur jag vill bo när jag pluggar och jag vet när jag vill börja plugga. Det känns som en tyngd har släppt mina axlar, som att jag faktiskt ser fram emot mitt liv och som att det faktiskt, trots allt, kommer lösa sig för mig med. 

 

 

Allt som allt har vi haft en fin dag idag. Nu när hosta och snuva inte dominerar min och pappas vardag så är mitt största problem att jag har en blåsa under högra stortån, ett myggbett bakom örat och vildvuxna ögonbryn - Det måste jag verkligen ta tag i imorgon!

 

Valet att åka hit kan vara det bästa valet jag har gjort i mitt liv. Tack så hemskt mycket till alla er som stöttade mig och gjorde den möjlig men mest till min fina far som underlättar för mig, stöttar mig och skrattar med mig varje dag! 

And to all a good night

Ja, ryktena stämmer. Jag har funnit tillbaka till en gammal kärlek. 

Hennes namn är Missy Higgins och hon är en av mina favorit artister just nu. Vilken röst! Vilka låtar! Många av hennes låtar förknippar jag till gamla minnen men andra är nya som jag upptäcker först nu och alla självklart, lika genomtänka och fantastiska. 

 

Som jag sagt tidigare rekommenderar jag varmt att lyssna på de låtar jag hänvisar till vid varje inlägg - med andra ord - titeln till inlägget. Idag valde jag "The sound of white" med ingen annan än Missy Higgins. Helt otrolig text och man kan inte annat än att sjunga med. Rätt musik kan ändra ens humör och det gör den här låten!

Jag funderar mycket på hur min höst kommer/borde se ut... Min originella plan var att åka till Seychellerna för att dyka i några månader men nu börjar jag fundera över om det är det smartaste valet för min framtid. Jag har äntligen fått den blixt från klar himmel som jag väntat på angående mina framtidsplaner.

I have chosen my life, I want to start living it. 

Plus att om jag kommer in så kan jag ju plugga ett år så att jag vet att jag har en plats och sedan åka iväg till Seychellerna - det kanske till och med är bättre så eftersom att jag då kan slappna av över att jag ändå har börjat. Halva inne så att säga. 

 

Det är så många saker jag måste tänka igenom innan jag söker för om jag söker och kommer in så kommer jag förmodligen inte kunna säga nej... Och om jag inte kommer in kommer jag förmodligen få panik. Tänk om man inte kommer in. Nu när jag äntligen vet vad jag vill bli och vad jag vill göra med mitt liv så kommer jag inte in på den linje jag vill - vad i all sin dar gör jag då? Plugga utomlands? Vill jag ens det? Varför inte egentligen.... Det känns på något sätt som att det skulle innebära ännu mer jobb... Herregud, jag är nog väldigt lat i grunden. Mamma menar att människor är lata djur, vilket är skumt med tanke på att de flesta av oss arbetar bäst under stress och mår som bäst när vi tränar och håller igång. Evolution är verkligen ett stenkast från skum slump.

 

 

Nu måste jag lugna ner hjärnverksamheten innan det kokar över och jag kan säga hejdå till chanserna att få någon sömn i natt...

Dröm sött mina vänner!

Pappa och jag ligger nu båda i var sin säng och huttrar med värkande huvuden och brännande halsar. Kul start på en ny vecka! Min mage vänder och vrider sig - jag ber en tyst bön om att det inte får vara magsjukan - jag tål inte att spy, det är det absolut värsta jag vet. Plus att när jag mår illa och framförallt när jag har ont i halsen är det enda jag kan tänka på vaniljglass. Det är så lent mot halsen och snällt mot magen. Åhh.

När man blir sjuk vill man alltid ha någon att skylla på och denna gång drog mamma vinstlotten. Hon kom hit från Sverige och drog med sig era smittande bakterier... Det konstiga är att hur sjuk jag än blir så var det ändå värt att ha henne här. 

Så nu tänker jag blunda, svära och drömma om den godaste glassen på jorden. 

Sweet dreams

Ritz-Carlton  

STORT GRATTIS till min fina far som fyller år idag! Men det var inte bara han som fick presenter utan jag och mamma gick bort till kvinnornas salong och blev behandlade som prinsessor i över tre timmar. Det var ansiktsbehandlingar, massage, waxning, hårinpackningar, manikyr, pedikyr, spa och mer därtill. Åh vad fantastiskt skönt det var! Vi njöt, skrattade och pratade medan våra fötter värmdes av ett fotbad och två filippinskor masserade våra händer... Det var inte fel!

 

Efter en stund vid poolen på eftermiddagen blev det dags att ordna middag diggandes till musik. Till förrätt gjorde vi rökt lax med senap och kokt ägghalva med kaviar som fick mig att verkligen smaka Sverige. På grillen låg det stora köttbitar och till de blev det avokado och mögelost sallad med tomat och mozzarella, potatis och tzatsiki. Sist men inte minst farmors tårta till efterrätt med grädde och frukter. Mycket god mat, jättetrevligt sällskap, sång och skratt avrundade den här mycket lyckade dagen!

Grattis igen daddy, jag älskar dig en massa

 And to all a good night!

Jösses, jag vet inte var jag ska börja - hela den här helgen har varit en berg och dalbana! Ett minne för livet! Jag tog massor bilder som jag ska dela med mig av imorgon när jag sorterat dem.

 

Jag är helt galet trött och varje muskel i min kropp värker så nu ska jag, lycklig och varm, gå och lägga mig i min mycket efterlängtade mjuka säng och förhoppningsvis hinna lägga huvudet på kudden innan jag deckar.

 

14 februari

En dag som betyder så mycket för så många. Man kan säga att det är en dag som alla andra men det är inte riktigt sant. Fastän de flesta vaknar upp, äter frukost, går till jobbet, och kommer hem vilket kan bevisas vara en rutin de allra flesta dagar så kan man inte undgå att känna av skillnaden i luften. Det är den dag om året som enbart är till för kärlek och lycka. Det är hjärtan och kyssande par överallt och den som glömmer... Han ligger inte så bra till! Snacka om press egentligen. 

Jag är singel. Det är min första singel-alla-hjärtans-dag på över tre år, vilket borde innebära att jag ska ... hmm sörja? Man kan se det i alla filmer; ensamma tjejer som ser på romantiska komedier och äter ben & jerry's medan de gråter och kollar med längtande blickar mot skärmen... Jag vet att det är lite av en mantra för singel tjejer som ska låtsas vara starka och "lyckliga ändå" att säga att de tänker bojkotta allting som är förknippat med denna dagen så det vill jag inte heller skriva om... Innerst inne vet man också att dessa tjejer egentligen vill ha en pojkvän. 

Därför tänker inte jag skriva om hur lycklig jag är eller hur jag faktiskt inte riktigt bryr mig om att det är alla hjärtans dag eller hur jag tror jag trivs bättre som singel än i ett förhållande - för vi vet allihopa att bara för att jag skriver det just idag, på kärlekens dag, så kommer ni inte tro mig. Sååå istället ska jag helt enkelt skriva om hur jag ska fira denna mycket speciella dag.

Om en halv timme ska jag väcka min fina mamma, som kom hit till Saudi Arabien inatt (!!!), och min papps så att vi kan käka och diskutera cowboyhattar innan vi vandrar bort till bussen som kommer ta oss och 8 andra till en kamelranch av något slag. Där får vi var sin kamel och ritten ut mot öknen börjar. Eftersom att jag inte vet alla detaljer skriver jag mer om själva ritten imorgon, när vi kommit tillbaka. Jag har laddat kameran så bildbevis på mig i cowboyhatt på kamel kommer!

 

Men i alla fall tycker jag det kommer bli ett ypperligt sätt att fira den 14de februari på - ritt i öknen. Dagen i ära!

Vaknade plötsligt till med en konstig känsla i magen. Har drömt dröm efter dröm att jag var tillbaka på Katedral och sen till klasser, byxlös i matsalen eller gömmer mig från klasskompisar. I sista dröm-scenariot var hela Katedral gjort av glas. Alla kunde se in och ut överallt hela tiden - extremt frustrerande när man satt och skrev prov. 

Det är mörkt i mitt rum - har solen redan gått ner? Har pappa kommit hem från jobbet? Hmm... När somnade jag egentligen? Jo just det! Sist jag kollade klockan var hon kring 16.40 och jag kände att jag höll på att somna så jag la undan datorn och tänkte ta en liten powernap. Pappa väcker mig ju ändå när han kommer hem så vi kan käka.

 

Nu har jag sovit nio timmar och har hela natten framför mig. Vad hände?

En tjej på bandet bredvid mig på gymmet påminde mig extremt mycket om en jag jobbat med. Hon dansade -varken bra eller odiskret - medan hon sprang men det såg så härligt ut att hon smittade av sig på mig. Med var sin rytm pumpandes i öronen dansade vi fram på banden och kunde inte annat än att börja skratta. 

 

Jag gick från gymmet i samma veva som alla ansvarsfulla människor som har jobb - med andra ord - där gick jag svettig i mina träningskläder i ett hav av vita doktors rockar. Konstigt att se så många samlade på ett ställe, förutom när man är på sjukhus... Det bor verkligen bara läkare här! 

 

När jag kom hem satte jag på vattenkokaren och satte mig sedan med mitt te och lyssnade på "Little Brother" - The tallest man on earth. Det måste nog vara min favorit låt just nu, kan sätta den på repeat och lyssna om och om igen i timmar... Han har en sådan fantastiskt berörande röst!

 

När pappa kom in genom dörren log han från öra till öra vilket såklart betydde att allting har löst sig med mammas visum och att det inte längre är några frågetecken kring om hon kommer eller inte. Det är alltid problem med visum när det har att göra med Saudi Arabien och det vara verkligen på håret att det löste sig eftersom att hon reser hit redan på onsdag - Längtar! 

 

Nu rinner ångande vatten i mitt badkar och bildar ett berg av skum. Det doftar vanilj och lavendel i hela badrummet, ljusen är tända och nackkudden på plats. Med musik i bakgrunden ska jag sjunka ner i det varma vattnet och bara njuta.

 

 

Man ska uppskatta små sakerna i livet! Det bubblar av lycka i hela mig och jag har ingen aning om varför - mår förjäkla bra helt enkelt!

Insha'Allah

Jag ligger nu nerbäddad i min stora säng och lyssnar på min kurrande mage. Den sunger om lax, ris, ingefära, soja och avokado... Åh vilken sushi-craving...! Med dessa fantasier kommer även saknaden av mina fina sushi vänner i gamla goa Strömstad. Heat restaurang måste nästan servera den bästa sushin i Sverige - förutom ShinNori såklart. 

 

Jag har så många tankar, funderingar och åsikter att jag ibland tror att det är emot mitt eget bästa. Idag har varit en riktig slappar dag och det är speciellt sådana dagar som många hinner sortera och rensa tankarna men jag fungerar lite tvärtom. I stressade situationer eller dagar då jag har packat med grejer att göra så fungerar allt. Det går som på räls och i huvudet är jag alltid tre steg före vad jag gör så att jag efterhand kan checka av och se till så att allt blir gjort. Men dessa dagar, när inget är planerat och man har all tid i världen att tänka igenom det som annars bara snurrar runt i huvudet, saker som jag vet att jag måste ta tag i, då sker ingenting.

Det är som att hjärnverksamheten får motorstopp.

Vad ska det bli av mig?

 

 

Det fanns en tid då jag hade allt klart för mig. Jag visste vad jag ville och var jag skulle. 

Livet va bra mycket enklare då... Men oj så mycket tråkigare!

I'm dancing in the dark

 

"Det löser sig" "Du kommer finna rätt" "Med tiden kommer du veta" "Testa och se"

Detta är fraser som har följt efter mig sedan jag var liten, på gott och på ont. Jag håller med, det allra mesta löser sig tillslut. Och det skulle inte slå någon att det inte skulle lösa sig med något så enkelt som att lista ut vad man vill jobba med. "Och om det skulle ske kan man börja med ett yrke och sedan byta ifall man inte trivs" 

Det är inte så jag vill leva mitt liv. Jag vill inte tillbringa ca fem år att studera till någon jag inte har någon passion för, eller jobba på ett jobb i 20 år bara för att komma fram till att det inte är min grej. Jag vill veta. Without a doubt att det här kommer jag aldrig tröttna på. Att välja karriär väg är inte som att välja en cykel - jag vill vara supersäker för tillskillnad från cykeln vill jag inte behöva slänga bort den för att börja om på nytt. 

 

Det här har börjat bli ett stressmoment för mig. Tänk om jag aldrig vet vad jag vill bli. Det finns så extremt många yrken... Hur ska jag veta vilket som passar just mig bäst? Jag har många saker jag är bra på men ingenting som jag är jättebra på, inget som står ut från mängden. Så mina kvalitéer hjälper mig inte heller att välja. 

Kan någon hjälpa mig?

- Men vad ni än gör, säg inte att det kommer lösa sig för det kan man inte veta förrän vi står med facit i hand... Och då är det förmodligen försent.