Bye bye baby . . .

Min resa är nu över och jag har lämnat Saudiarabien där jag bodde i ett inmurat område prytt med små trädgårdar, tennisbanor, pooler, gym, basketkorgar, katter i alla storlekar och palmer i massor. Jag trivts bättre än vad jag någonsin kunde ha drömt om och det är mycket tack vare alla fina människor men också själva landet. Atmosfär brukar folk prata om och jag tror verkligen att känslan man får av atmosfären från ett ställe är en reflektion av vad man känner. Om man bestämt sig för att något inte är bra så krävs det väldigt mycket för att det ska gå att ändra på. Så jag tror att jag hade en ganska positiv inriktning från början, nervöst och tveksamt men spännande, vilket gjorde att jag fick en härlig känsla i kroppen från första stund jag klev innanför murarna till Palm Villas.
 
Att min resa är slut betyder också att den här bloggen har gjort sin uppgift och är klar att stängas ner. Så tack till alla er som varit med och följt mig på den här häftiga upplevelsen av att bo i ett främmande land. Jag hoppas jag har fått några av er att ändra uppfattning om Saudiarabien eller i alla fall tänka en extra gång innan man späder på rykten som är allt annat än sanna. Tack för mig!

. . . O N E . . .

I teorin vet jag att jag idag ska vara glad över de fina minnen jag tar med mig härifrån och se fram emot den spännande tid som kommer men just nu känner jag mig bara ledsen. Det känns som att jag dras bort från den rosa fluffiga bubbla som varit mitt varma hem, för att gå tillbaka till något som var grått och jobbigt. Jag känner mig som en ny människa, tack vare min pappa och alla mina vänner men framförallt tack vare att jag faktiskt tog tag i den chans jag fick när jag åkte hit. Jag valde att vända löv och börja om, jag gjorde det. Jag. 
Jag ska nu lämna min bubbla där jag fått växa, lysa och njuta. Som när fågelungarna blir knuffade ur boet för att se om de kan flyga. Tryggheten åker jag ifrån men värmen och stödet tar jag med mig och hoppas att jag kan komma tillbaka hit om inte för lång tid för att hälsa på alla mina fantastiska och omtänksamma vänner.
Nå Amanda - kommer du flyga eller falla?

. . . T W O . . .

Efter lunch tog vi oss ut i den stekande hettan och gick över till Mariella på en eftermiddags fika. Hon är konstnär och när man kommer hem till henne är det som att gå in i en målning med alla dess färger och motiv. Det är häftigt att träffa så kreativa och fantasifulla människor med öga för inredning och med en inlevelse som kan framhäva känslor ur drag med en borste. Det är verkligen inspirerade för en dödlig extremt okonstnärlig människa som jag. Dessutom skulle hon kunna öppna ett bageri på sidan av sin konstnärliga karriär då hennes bakverk var av högst kvalité och såååå smarrigt!
_________________________________________________________________________________________________________________________
Kvällen sprang på oss och vi drog oss tillsammans med fina Lara och Atle till Trader's Vic där vi träffade Inga och Halldor och åt en brak middag! Hummer soppa, cheeseballs, musslor och chrispy duck gör nu att min mage står rakt ut och det känns som att jag inte kommer vara hungrig på ett år...
Jag har träffat så många otroliga människor här, kvällens fyra filurer är bara några av många. Genuint snälla och generösa människor som jag kommer sakna hemskt mycket!
Imorgon står det packning på schemat men en stund vid poolen ska jag nog klämma in också!
To all a good night

. . . T H R E E . . .

Det känns overkligt att jag ska åka härifrån. Hur kommer min vardag se ut? Kommer det vara som att de senaste fem månaderna inte varit eller kommer jag gå omkring och längta tillbaka ... Det är två dagar kvar. Två dagar kvar. Jag har massor kvar att göra och min väska är fortfarande ett problem som stör mig för vi kommer ju egentligen inte veta exakt om allt kommer gå i förrän allt packas - vilket blir onsdag kväll - men om vi då upptäcker att det är som jag tror så är det för sent att göra något åt det ändå...
Nu ska jag bara passa på att njuta medan mitt äventyr varar
To all a good night

So hold my hand, I'll walk with you

Kvällens underhållning höll den här lille grabben i. Han är verkligen genom cool!
Gud vad många jag kommer sakna härifrån.

. . . F O U R . . .

Idag har jag och tjejerna varit på en urmysig lunch hos Sigga. Vi träffades där vid tolv och helt plötsligt var klockan halv fem, utan att någon av oss vet hur det gick till! Det är verkligen härligt när man pratar så mycket att man inte märker att tiden bara tickar förbi. Fy vad jag kommer sakna er! Nu ska vi snart iväg till Sintra med familj för ännu mera mat. Schemat är fullt nu för man vill hinna träffa och säga hejdå till så många som möjligt...
____________________________________________________________________________________________________________________________
Jag hoppas att alla kommit ihåg att ge en extra kram till våra underbara mödrar idag då det är mors dag!
Det finns ingen som du mamma, jag älskar dig
_____________________________________________________________________________________________________________________________
För övrigt är packningen i full gång här borta! Jag kommer ha problem med att få i allting i mina väskor men jag hoppas på att ordspråket "våld löser allt" kommer att hjälpa mig med den saken! Det är konstigt hur mycket man kommer på att göra dagarna innan en resa. Just nu sitter jag och försöker beställa ett nytt simkort till min mobil - något jag trodde skulle vara helt omöjligt men personalen på halebop fixar allt! Jag kan starkt rekommendera att höra av sig till dem via chat om man har funderingar över något - snabba och klara svar! Härligt
 
Ha en härlig mors dag alla mammor där ute! 

. . . F I V E . . .

Nedräkningen har börjat!
_________________________________________________________________________________________________________________________
För fem månader kom jag till det här spännande och främmande landet utan att ha en aning om vad jag gav mig in på och om jag vetat då vad jag vet nu så hade jag kastat mig in i det nya äventyret med huvudet före och ett leende från öra till öra, men så var inte fallet. Orden nervös och rädd låter missplacerade nu efteråt men det var så jag kände med allt jag hade hört om Saudiarabien och dess kultur. Jag önskar jag kunde gå tillbaka till dagen innan jag åkte hit och berätta för mig själv att det enda jag ska vara rädd för är att inte vilja komma hem igen. 
Jag känner mig starkare, mer levande och lyckligare än på otroligt länge och det är tack vare att jag kom hit. Människorna, generositeten, värmen, kulturen, vänligheten och nyfikenheten är alla saker som bidrar till att det här är en av de häftigaste platserna jag någonsin besökt. Saudiarabien har en riktigt spännande historia som jag inte hade en aning om och som kommer fortsätta intressera mig i många år framöver. 
 
Det konstiga är att det var så många jag pratade med innan resan hit som hade åsikter om det här landet, invånarna och kulturen utan att ha en aning om vad de pratade om. De trodde att de kunde ha åsikter om Saudiarabien för att den hade hört det från den som sagt något till den om något den hade hört på en dokumentär för x antal år sedan. Vi har så lätt för att bilda uppfattningar baserade på saker människor säger och det är egentligen inget jag har tänkt två gånger på förrän jag insåg hur chockad jag blev när jag kom hit.
Jag hade fel, de hade fel. 

Smile because you can

Mina fantastiska vänner och den stekande underbara solen lugnade mitt stressade huvud idag. Det är så mycket som ska hinnas med innan hemfärden och dagarna bara springer ifrån mig!

A slice of pie

Spenatpajen med fetaost står i ugnen och pappa är ute och grillar - Härligt!
Hoppas ni har en fantastisk helg där hemma!

Playing' back this moment

Halvt sovandes satte jag ner ena foten efter den andra i ballerina skorna, greppar nyckeln som hänger på dörren och stänger den efter mig när jag gäspandes börjar gå mot bussen som ska föra mig till Kingdom mall. Abayan fladdrar kring mig och släpper in lite luft för att svalka de draperade benen - det är först nu senaste tiden som det har blivit lite jobbigt att ha abaya och det är bara för att värmen har stigit så pass mycket, annars är det verkligen bara som vilken jacka som helst - något man drar på sig innan man går ut helt enkelt. 
Framme vid busshållplatsen ser jag det ena välkända leendet efter det andra och när bussen kommer är vi hela åtta stycken som går på. Det blev en mycket trevlig förmiddag. I lugnt tempo strosade vi omkring och samlades tillslut för en fika på kvinnliga avdelningen högst upp i det stora, vackra varuhuset.
______________________________________________________________________________________________________________________________
På kvällen var vi hembjudna till Inga och Halldor på Bon Voyage middag. Hela gänget samlades och det blev som vanligt härliga skratt, varma leenden, hur god mat som helst, rörande tal och kramar i massor! Jag kan inte beskriva hur glad jag är att jag fått lära känna er alla och hur tacksam jag är för allt ni gjort för mig. Ni har gett mig stöd, kraft och skratt varje dag, och inte minst massor otroliga minnen som jag kommer bära med mig för alltid. Jag är en bättre människa för att ni finns i mitt liv.
Inga och Halldor bjöd på helt utomordentligt god mat! Måltiden började med en japansk sallad som smälte i munnen och fortsatte med tre sorters lax som också var dreglande gott. Inte nog med det avslutades middagen med ost och glass tårta och bär - så smarrigt!! 
 
Det känns verkligen sorgligt att tiden börjar lida mot sitt slut... Det är så mycket och så många jag kommer sakna!

The resurrection

Igår kväll lämnade jag in min iPhone till en service affär - eller rättare sagt jag lämnade den till vår driver som lämnade in den på service. Inte ens 12 timmar efter jag lämnat den kom han tillbaka med en new and improved iPhone! Hela skärmen var avskalen och sprucken på alla sätt och vis men kom tillbaka hel, vit och fin igen. 
Så med andra ord - min iPhone har återuppstått! 

In this life

Det var varmt som en sommardag och de smekande vindar som lyckats leta sig in genom murarna svalkade skönt. Himlen var klar och mörk med månen som svag lampa i taket. Palmkronorna som syntes över muren, som avskiljde oss från omvärlden, fick stänk av ljus från innergården där vi befann oss.
 
En fantastisk kväll med vänner, dans, god mat och varma skratt. En sådan kväll, som så många andra, då jag verkligen hade velat ta bilder för att kunna visa er om den häftiga sida av Saudiarabien som jag får ta del av varje dag men kamera fick man såklart inte ha med sig in på amerikanska ambassaden. 

The emotional rollercoaster

HEALTH.HONESTY.HAPPINESS

Showed me a little piece of heaven

Jag sitter här och funderar över vad jag ska skriva men finner inga ord som värdigt förklarar min eftermiddag så jag börjar med förmiddagen helt enkelt och hoppas att orden börjar flyta efter hand.
Chauffören släppte av mig utanför Panorama runt tio och där fann jag mig själv vandra omkring med glitter i ögonen och iaktta människor i min omgivning. En timme hade plötsligt gått och jag drog mig snabbt ur min skinande dvala bland färgstarka tyger, blommiga parfymer och bländande diamanter för att kila bort till optikern - anledningen till resan dit. Jag kom in och blev välkomnad av en man som direkt visades vara mycket hjälpsam och vi hade snabbt valt ut några favoriter, varav ingen var de paren jag lagt undan bara några dagar tidigare. Lång historia kort - jag har både glasögon och solglasögon att hämta upp om två veckors tid, och jag blev jättenöjd med båda valen!
___________________________________________________________________________________________________________________
 
Jag, Inga och Lara träffades på Yibreen Spa vid tre på eftermiddagen och blev visade till var sitt rum med tända ljus, doftande oljor och lugnande musik. Med halva kroppen under skynke började den lilla filippinska kvinnan massera mig med varma händer och perfekt tryck. 
När jag var runt 12 år hade jag problem med skolios och gick till en man som skulle undersöka min rygg. Jag minns det så väl för jag kände redan innan att det skulle göra ont, han var hårdhänt och jag fick ont i handen av att skaka hans hand. Sedan började han klämma och trycka runt min ryggrad och jag tappade nästan andan. Liten och svensk som jag var kunde jag inte säga ifrån utan jag låg där och plågades av smärtan som strålade från ryggen. Det kändes som att han särade på kotorna i ryggen och jag var alldeles tårögd när jag skakandes äntligen fick gå därifrån. Efter den dagen spänner jag mig i hela kroppen så fort någon rör vid min rygg och därför har massage aldrig varit något jag gillat. Men nu har jag känt i flera veckor att jag är stel och spänd så jag tänkte ge det ett försök till - men inte utan att förklara läget till min massör. 
Med den här kunskapen var hon därför mycket försiktig och använde lugna rörelser runt min ryggrad och höll på så tills jag tillslut kunde slappna av. Hon knådade bort mina bekymmer och masserade undan all stress. Hon tog mig till himlen och lät mig simma bland molen och jag tänkte att om jag dog just nu hade jag dött himla lycklig. Hur ska jag avvänja mig från det här livet som jag känner mig gjord för?
Jag höll på att somna flera gånger om när hon tryckte, masserade, värmde och knådade mina händer, lår, fötter och armar men tvingade mig själv att hålla mig vaken för att inte missa en sekund av den fantastiska upplevelsen som avslutades med en underbar ansiktsbehandling. Efter två timmar av den ljuva blis luktade min kropp som kokos och mint medan mina kinder var röda och jag svettades aprikos.
Vi satte oss sedan vid poolen, åt oss mätta och pratade i timtal som bara tjejer kan. Med bara 14 dagar kvar här börjar jag undra vad som blivit av min tid här i Saudi om jag inte öppnat dörren när de här fantastiska kvinnorna ringde på min dörr i början av januari.
Ni har verkligen varit en styrka och trygghet för mig. 
Jag har haft en lugn kväll i ett tomt stort hus och sitter nu med Eric Clapton sjungandes i hörlurarna och känner mig lugn. Allt kommer bli bra. Inget blir någonsin som man planerar men livet kommer spela ut som det är meningen att spela ut så lägg undan min tärning
- Que sera, sera! 

I'll walk my way in my way

Ikväll åt vi på favorit restaurangen för förmodligen sista gången. Det var lite ledsamt i ögat men åh så smarrigt! Jag åt hummer soppa till förrätt och chrispy duck till huvudrätt medan pappa testade på nytt med chrispy taco duck till förrätt och kinesisk special med räkor till huvudrätt. Sedan avslutade vi båda middagen med vaniljglass med pistaschnötsås och cashewnötter.
Efter ännu en fantastisk middag på Trader's Vic - som finns med i min topp 10 lista på saker jag kommer sakna mest - så gick vi vidare för att checka av lite ärenden på Panorama, delvis glasögon. Jag förnyade mitt recept och fick reda på att min syn - surprise surprise - blivit mycket sämre. Dock var det svårare att hitta glasögon... Efter mycket om och men lade jag undan två par och får komma tillbaka om några dagar när jag förhoppningsvis bestämt mig. Det är enklare hemma i Sverige där man får låna hem bågar... 
En Desigual klänning blev också eftersom att vi ska på fest på amerikanska ambassaden på torsdag och jag har mer och mer insett att jag verkligen inte har några kläder så var det dags att lägga till något till garderoben. Eftersom att jag går i abayan så ofta tänker jag inte på vad jag har under på samma sätt som hemma då man hela tiden visar sig i nya outfits - Det börjar bli dags att tänka på kläder igen... Jippi!
Pappa sitter och pluggar inför hans tenta imorgon och jag ska se ett spännande avsnitt av Supernatural.
To all a good night

Surprise with kindness

 
Vid nio tog jag och Lara bussen till guld souken där vi spenderade hela förmiddagen i små butiker, trånga gränder och bland glada försäljare. Framåt lunch blev vi läskade av doften från ett litet bageri och vi fick något som kanske ser ut som en vanlig schwarmra men var så mycket mer! Äggröra inlindat i helt nybakat special bröd och tillsammans var det himmelskt! Helt plötsligt satt jag i mormors kök och åt hennes underbara pannkakor - för precis så smakade det! mmmmm...!
Vi hade en riktigt härlig förmiddag som avslutades med fruktfat på sjukhusområdet med sällskap av Atli.
________________________________________________________________________________________________________________________
 
Mot kvällen var det åter dags för mat så vi tog bilen till golfklubben där vi åt oss mätta och diskuterade veckans alla aktiviteter. Eftersom att jag om 18 korta dagar måste vakna från drömmen är det mycket som ska hinnas med på kort tid... Och optimistiska som vi är ska vi försöka beta av i princip alla punkter på listan innan fredag. Wish me luck!
Hoppas ni där hemma i Sverige har haft en fin helg!

A day like today

             
En dag i riktig hetta, en dag det kommer ånga från poolen och skuggan inte svalkar. Ljuva sommar!
________________________________________________________________________________________________________________________________
 
Kvällen tillbringade vi på restaurangen Shogun där vi åt fantastiskt god mat, njöt av en liten show och skrattade med fina vänner. Jag önskar bara att vi prövat det här stället två månader tidigare så att vi hade hunnit komma tillbaka och äta middag där fler gånger men då vi har fler restauranger på önskelistan blev det en första och sista gång på Shogun - men åh så minnesvärd!
Imorgon börjar en ny vecka och eftersom att det inte är många kvar så ska jag njuta extra mycket av klimatet, kulturen, främlingar, vänner, servicen, maten, språket, kläderna, vänligheten och allt runt omkring mig!
To all a good night

One without rest, one without dreams

Den här dagen har verkligen gått i ett enda svep och nu är jag het slut och längtar efter att få sova.... Det är egentligen ganska onormalt hur mycket jag njuter av sömn. Att sova är något av det bästa jag vet, hur sorgligt det än låter. Och nu är det äntligen dags - John Blund, take me away!
And to all, a good night

Never forget to remember

Varje spricka i asfalten, varje blomma på busken, varje strålande väglampa, varje översvämmande soptunna, varje palmblad på marken, varje arbetande tonåring, varje lerklump i gräset, varje paj grannen bakat, varje katt på gatan, varje kruka på muren, varje tutande bil, varje skrattande barn och varje blinkande stjärna
- Jag vill minnas allt.

What can I do when time runs by

Jag vet att jag har varit hemskt dålig med uppdatering av bloggen väldigt länge nu men sanningen är att jag är lite nere. Det slår mig mer och mer att kornen i timglaset blir färre och färre. Om ynka tre veckor så är mina fem månader över och det är dags att åka hemåt. Tiden bara springer iväg och det finns inget jag kan göra åt det.

Rain on a stormy summer day

Det är maj i Saudiarabien och det haglar. Kom igen! Hur är det ens möjligt? Trots att det är över tjugo grader i luften har ösregnet blandats med isbitar. Ändå ler jag. Det påminner mig om hemma. 
Regn betyder aldrig bara regn i det här landet utan det blir alltid någonslags storm. Blixtarna är som fyrverkerier på nyårsafton - överallt och hela tiden. De lyser upp himlen och för några sekunder ser man konturerna av molnen över ens huvud. Men det är inte nog med blixtrar, regn och dunder. Regnet drar alltid med sig sandstormar eller tvärtom. Paketpriset resulterar i att det regnar lera som snabbt bildar strömmar på de alldeles för platta gatorna, då det inte har någon annanstans att ta vägen.
Vi hoppas på det vanliga solstrålarna imorgon igen!

For the better

Hörde precis Robin Stjernbergs nya låt och har blandade känslor. Jag tycker om hans röst men tycker nog att den här är för lik den första - det orginella i "You" försvinner enligt mig. Dock tycker jag de har lyckats med texten i den här också. 

Raise your glass

I flera dagar har jag gått omkring och varit sugen på anka så ikväll blev det just det. Favorit rätten på favorit restaurangen med min fina far. Åh, så gott det var! Jag (och pappa med för den delen) har ätit samma rätt flera gånger på Trader's Vic nu men det är en måltid som verkligen håller måttet! Varma pannkaksbröd där man får lägga i krispig anka, gurk och lökstavar och bbq sås - blir som en ankwrap - enkelt och ljuvligt!
Imorgon är första dagen i en ny vecka och jag ska börja den på bästa möjliga vis - men mer om det då! 
To all a good night

We are all we are

 
. H A P P I N E S . 
 
Jag kan knappt förstå att vi påbörjat min sista månad i Saudi. Maj månad. Det låg ju nyss så långt fram, så långt bort men så plötsligt är den här. Månaden jag ska åka hem... Det har gått alldeles för fort och det känns hemskt ledsamt att lämna alla fantastiska människor och underbara land som jag blivit så kär i men samtidigt känns det mysigt också. Hem är ju alltid hem. Jag saknar resten av min familj och mina vänner, och med så många kära återföreningar framför mig kan jag inte bara vara sorgsen över att åka tillbaka. Men ändå, en månad går väldigt fort.... För fort.

Glitter in the air

 
Ännu en sak jag kommer sakna från det här fascinerande land är all service man får överallt. Idag var jag på salongen och fick en välbehövlig hårbehandling - allt salt i vattnet och den torra luften sliter väldigt på mitt ovana hår så då och då unnar jag mig en inpackning. 
Det är som att öppna dörren till min version av himlen. Dofterna, värmen och leendena välkomnar en in till kvinnornas paradis där man blir omhändertagen och ompysslas med som drottningen av England. De snålar aldrig med produkter eller resurser utan gör allt för att uppfylla våra önskningar. Vi började med en värmande rengöring, sedan oljades varje hårstrå in med stor varsamhet och när mitt huvud osade av kokos och nektar satte de en så kallad ånghuv över huvudet på mig. Medan jag satt där och låtsades förstå vad det stod i en tidning på arabiska med ånga strömmandes över mitt inoljade hår, satte sig en tjej bredvid mig. Hon var ungefär i min ålder och tog tillslut av sig slöjan och ut föll ett svart lockigt hav och täckte hela hennes rygg. Jag har aldrig sett sådant hår i hela mitt liv! Det hade räckt till tre personer och fortfarande blivit tillräckligt mycket över till en tupé...
Efter några - inte så jätte diskreta - minuters stirrade plockade jag upp min haka från golvet och lutade mig tillbaka. Tänk vilket jobb! Det behövdes två damer för att tvätta, bosta, torka, boosta och platta det skimrande svarta silket och det tog långt över en timme men oj så vacker hon blev! Pocahontas. Men efter att nöjt studerat sig i spegeln i nästan två minuter knöt hon vant upp det i en bulle och satte skickligt på sig sjalen igen - and the world will never know...
Skalpmassage måste förresten vara något av det skönaste som finns på den här jorden! 
That's all - peace out

Fingers in the fire

Valborg har nu kommit och gått, och en högtid som brukar innebära sena kvällar med många toalettbesök, varma eldar med goda vänner och hysteriskt skratt med frusna fingrar var det här året firat på ett lite lugnare vis men ack så mysigt med vind och storm utanför fönstret.
 
Hoppas alla hade en lyckad Valborg!
Jag saknade dig extra mycket igår Hanna Wiberg Öster. Valborg utan dig är som Jul utan julgran.