Nobody's fault but mine

Dunder och brak, stånk och stön. Det känns som att de bygger och river här bara för sakens skull. Men när pengar inte är ett problem så blir det väl lätt så antar jag... - Åh, vad jag är trött på allt borrande. De har nämligen dragit upp hela trottoarerna vid och runt om kvinnornas gym i föreningen och nu börjat hälla blöt cement så man bokstavligt talat måste hoppa över de meterlånga hålen i marken för att ta sig till dörren. Smidig som jag är landade jag med ena foten i den blöta gyttjan och förstörde min sko samtidigt som jag sparkade cement på hela mig och byggjobbarna som snällt försökte ta emot mig på andra sidan hålet. Med hakorna vid knävecken försöker hälften av grabbarna att borsta bort den snabbt stelnande leran från sina kläder medan den andra hälften artigt försöker hålla sig för skratt. Jag hann snabbt tänka att jag skulle ge väldigt mycket för en heltäckande abaya i det ögonblicket men får istället stå där tomatröd i blottande ansikte och tyst be om ursäkt medan jag lika klumpigt backar mot ingången. 
 
 
Efter träningspasset hade trottoaren stelnat och en grop med mitt fotavtryck är förevigat i gatan. Om jag ska vara ärlig blev jag lite stolt över mig själv. Jag har gjort ett avtryck i Saudiarabien, 'Amanda var här'. Med högt huvud och ett leende på läpparna gick jag förbi byggjobbarna som knuffade på varandra och flinade av det pinsamma minnet - Värt det!

This is how it goes

 

Hela förmiddagen spenderades på en stor marknad på Kingdom compound. Ett fantastiskt område med parker och trädgårdar som påminde mycket om Sound of music. Vi lämnade våra abayas i bilen och gled omkring våra vanliga kläder bland somriga parfymer, vackra tyger, väskor, nybakat bröd och smycken av alla slag - ett kvinnoparadis med andra ord! Utan vetenskap om hur så stod vi helt plötsligt med händerna fulla av påsar.
En iskaffe senare drog vi oss sakta men säkert hem genom lunchrushens trafik - ännu en gång mycket tacksam över att man har en driver som hämtar och lämnar närhelst man vill! Vi svenskar som tycker så synd om de saudiska kvinnorna som inte får köra bil, Ha - vilket skämt! Man slipper jobb med parkering, kan bli avsläppta precis vid dörren och hämtad likaså och behöver inte ge sig ut i en trafik som skulle få Tom Cruise att svettas. 
 
 

Jag har nu kommit hem från ett mycket roligt pass på gymmet med tjejerna och ska sätta mig ute och njuta av eftermiddagssolen med min bok. Det är ett tufft liv man lever!

From little things big things grow

 
Alla runt omkring mig spelar golf och jag börjar nu känna pressen lite... Kanske hade det varit bra att lära sig? Jag spelade lite när jag var liten och gick på lektioner med mina syskon men fastnade aldrig. Jag var barnet som hellre satte sig i bunkern och skrev i sanden än att faktiskt spela. Men lektionerna var inte helt förgäves - jag lärde mig att sortera piggar i färgordning, skriva perfekt skrivstil i sand och att använda en golfklubba som mikrofon inte är en bra idé på Green. Men när det gäller själva golf spelandet är mina talanger mycket begränsade! 
Dock är jag ju på det perfekta stället för att lära sig nu och har som sagt många vänner som spelar här. Vädergarantin måste också underlätta kan jag tänka mig... Vad tycker ni? Mamma säger att jag ska se det som en investering till äldre dagar för då är det kul att kunna spela och det kanske stämmer men det tar ju samtidigt tid och tålamod att lära sig - vilket det inte känns som att jag har.

The little things

En tjej på bandet bredvid mig på gymmet påminde mig extremt mycket om en jag jobbat med. Hon dansade -varken bra eller odiskret - medan hon sprang men det såg så härligt ut att hon smittade av sig på mig. Med var sin rytm pumpandes i öronen dansade vi fram på banden och kunde inte annat än att börja skratta. 
 
Jag gick från gymmet i samma veva som alla ansvarsfulla människor som har jobb - med andra ord - där gick jag svettig i mina träningskläder i ett hav av vita doktors rockar. Konstigt att se så många samlade på ett ställe, förutom när man är på sjukhus... Det bor verkligen bara läkare här! 
 
När jag kom hem satte jag på vattenkokaren och satte mig sedan med mitt te och lyssnade på "Little Brother" - The tallest man on earth. Det måste nog vara min favorit låt just nu, kan sätta den på repeat och lyssna om och om igen i timmar... Han har en sådan fantastiskt berörande röst!
 
När pappa kom in genom dörren log han från öra till öra vilket såklart betydde att allting har löst sig med mammas visum och att det inte längre är några frågetecken kring om hon kommer eller inte. Det är alltid problem med visum när det har att göra med Saudi Arabien och det vara verkligen på håret att det löste sig eftersom att hon reser hit redan på onsdag - Längtar! 
 
Nu rinner ångande vatten i mitt badkar och bildar ett berg av skum. Det doftar vanilj och lavendel i hela badrummet, ljusen är tända och nackkudden på plats. Med musik i bakgrunden ska jag sjunka ner i det varma vattnet och bara njuta.
 
 
Man ska uppskatta små sakerna i livet! Det bubblar av lycka i hela mig och jag har ingen aning om varför - mår förjäkla bra helt enkelt!
Insha'Allah

Vilda västern

Nu är det äntligen helg - ja, helg är torsdag och fredag i detta fascinerade land - och vi började den med att ta bilen ut till diplomat området för en liten promenad. Men den fina naturen och vår åsne vilja förvandlade snabbt denna lilla promenix till en mil lång powerwalk. Svettandes gick vi där under det gassande klotet som en gång var min stora kärlek, solen. Jag har en känsla av att mina fem månader i Saudi kommer göra att vi glider längre och längre ifrån varandra... Kanske pga att solen nu får dela min uppmärksamhet med min nyfunna kärlek - regnet! Åh, vad jag kommer sakna dess svalkande känsla! 
 
Naturen på detta område var helt fantastisk - om trafiken är tagen ur en actionfilm så var detta område definitivt taget ur en film om vilda västern! Jag halvt förväntade mig att stöta på en man ridandes på en skäck i cowboyhatt när vi rundade varje hörn...