K-som-i-Kimme

Känslan av att vara hemma men ändå borta slog mig när jag gick genom dörrarna. Med flygplatsen bakom mig och den mörka natten och trafikerade gatan framför mig funderade jag över hur mycket som har hänt sedan jag lämnade Saudiarabien. 

 

Sommaren som bara kan beskrivas som vild och galen. Under tiden hade vi helt otroligt roligt och hittade på så många sjuka grejer vi hann medan vi konstant skrattade men sommaren har gett oss många konsekvenser. Det var en sommar alla måste ha i sitt bagage men som man bara är och vill vara med om en gång i sitt liv. Framförallt pga att man inte har råd eller ork till fler. Men som sagt, många minnen och vänner för livet fick jag med mig och jag ångrar näst intill ingenting. 

Hösten var fantastisk och anledningen till det är M. Jag träffade honom i slutet av sommaren och från första stund spenderade vi mer tid tillsammans än isär trots distansen. Han är det finaste jag har stött på, från insidan ut och förvandlade den annars så mörka, blåsiga och kyliga hösten till något varmt och alldeles underbart. 

Sedan kom vintern som knappt kan räknas som vinter med tanke på att snön låg i en vecka och ersattes sedan med plusgrader och konstigt nog: gröna gräsmattor. Helt fel. Jag fick hjälp av M att flytta ur mitt (ja, jag kallar det mitt) hus i Strömstad efter att vi gjort iordning det för den stora renovering som är inplanerad till våren. Efter det pendlade jag mellan mannen i Göteborg och familjen i Linköping fram tills jag och pappa satte oss på planet till värmen. 

 

För ett år sedan kom jag till Saudiarabien och spenderade hela våren i lyx, glamor och värme. Jag träffade fantastiska människor, fick spendera massor av tid med min far och lärde mig så mycket av kultur, historia och inte minst migsjälv. Nu är jag tillbaka och kan bara hoppas att månaderna framför mig kommer bli lika minnesvärda.

Min resa är nu över och jag har lämnat Saudiarabien där jag bodde i ett inmurat område prytt med små trädgårdar, tennisbanor, pooler, gym, basketkorgar, katter i alla storlekar och palmer i massor. Jag trivts bättre än vad jag någonsin kunde ha drömt om och det är mycket tack vare alla fina människor men också själva landet. Atmosfär brukar folk prata om och jag tror verkligen att känslan man får av atmosfären från ett ställe är en reflektion av vad man känner. Om man bestämt sig för att något inte är bra så krävs det väldigt mycket för att det ska gå att ändra på. Så jag tror att jag hade en ganska positiv inriktning från början, nervöst och tveksamt men spännande, vilket gjorde att jag fick en härlig känsla i kroppen från första stund jag klev innanför murarna till Palm Villas.

 

Att min resa är slut betyder också att den här bloggen har gjort sin uppgift och är klar att stängas ner. Så tack till alla er som varit med och följt mig på den här häftiga upplevelsen av att bo i ett främmande land. Jag hoppas jag har fått några av er att ändra uppfattning om Saudiarabien eller i alla fall tänka en extra gång innan man späder på rykten som är allt annat än sanna. Tack för mig!

I teorin vet jag att jag idag ska vara glad över de fina minnen jag tar med mig härifrån och se fram emot den spännande tid som kommer men just nu känner jag mig bara ledsen. Det känns som att jag dras bort från den rosa fluffiga bubbla som varit mitt varma hem, för att gå tillbaka till något som var grått och jobbigt. Jag känner mig som en ny människa, tack vare min pappa och alla mina vänner men framförallt tack vare att jag faktiskt tog tag i den chans jag fick när jag åkte hit. Jag valde att vända löv och börja om, jag gjorde det. Jag. 

Jag ska nu lämna min bubbla där jag fått växa, lysa och njuta. Som när fågelungarna blir knuffade ur boet för att se om de kan flyga. Tryggheten åker jag ifrån men värmen och stödet tar jag med mig och hoppas att jag kan komma tillbaka hit om inte för lång tid för att hälsa på alla mina fantastiska och omtänksamma vänner.

Nå Amanda - kommer du flyga eller falla?

Efter lunch tog vi oss ut i den stekande hettan och gick över till Mariella på en eftermiddags fika. Hon är konstnär och när man kommer hem till henne är det som att gå in i en målning med alla dess färger och motiv. Det är häftigt att träffa så kreativa och fantasifulla människor med öga för inredning och med en inlevelse som kan framhäva känslor ur drag med en borste. Det är verkligen inspirerade för en dödlig extremt okonstnärlig människa som jag. Dessutom skulle hon kunna öppna ett bageri på sidan av sin konstnärliga karriär då hennes bakverk var av högst kvalité och såååå smarrigt!

Det känns overkligt att jag ska åka härifrån. Hur kommer min vardag se ut? Kommer det vara som att de senaste fem månaderna inte varit eller kommer jag gå omkring och längta tillbaka ... Det är två dagar kvar. Två dagar kvar. Jag har massor kvar att göra och min väska är fortfarande ett problem som stör mig för vi kommer ju egentligen inte veta exakt om allt kommer gå i förrän allt packas - vilket blir onsdag kväll - men om vi då upptäcker att det är som jag tror så är det för sent att göra något åt det ändå...

Nedräkningen har börjat!

_________________________________________________________________________________________________________________________

För fem månader kom jag till det här spännande och främmande landet utan att ha en aning om vad jag gav mig in på och om jag vetat då vad jag vet nu så hade jag kastat mig in i det nya äventyret med huvudet före och ett leende från öra till öra, men så var inte fallet. Orden nervös och rädd låter missplacerade nu efteråt men det var så jag kände med allt jag hade hört om Saudiarabien och dess kultur. Jag önskar jag kunde gå tillbaka till dagen innan jag åkte hit och berätta för mig själv att det enda jag ska vara rädd för är att inte vilja komma hem igen. 

Jag känner mig starkare, mer levande och lyckligare än på otroligt länge och det är tack vare att jag kom hit. Människorna, generositeten, värmen, kulturen, vänligheten och nyfikenheten är alla saker som bidrar till att det här är en av de häftigaste platserna jag någonsin besökt. Saudiarabien har en riktigt spännande historia som jag inte hade en aning om och som kommer fortsätta intressera mig i många år framöver. 

 

Det konstiga är att det var så många jag pratade med innan resan hit som hade åsikter om det här landet, invånarna och kulturen utan att ha en aning om vad de pratade om. De trodde att de kunde ha åsikter om Saudiarabien för att den hade hört det från den som sagt något till den om något den hade hört på en dokumentär för x antal år sedan. Vi har så lätt för att bilda uppfattningar baserade på saker människor säger och det är egentligen inget jag har tänkt två gånger på förrän jag insåg hur chockad jag blev när jag kom hit.

Jag hade fel, de hade fel. 

Halvt sovandes satte jag ner ena foten efter den andra i ballerina skorna, greppar nyckeln som hänger på dörren och stänger den efter mig när jag gäspandes börjar gå mot bussen som ska föra mig till Kingdom mall. Abayan fladdrar kring mig och släpper in lite luft för att svalka de draperade benen - det är först nu senaste tiden som det har blivit lite jobbigt att ha abaya och det är bara för att värmen har stigit så pass mycket, annars är det verkligen bara som vilken jacka som helst - något man drar på sig innan man går ut helt enkelt. 

Framme vid busshållplatsen ser jag det ena välkända leendet efter det andra och när bussen kommer är vi hela åtta stycken som går på. Det blev en mycket trevlig förmiddag. I lugnt tempo strosade vi omkring och samlades tillslut för en fika på kvinnliga avdelningen högst upp i det stora, vackra varuhuset.

Jag sitter här och funderar över vad jag ska skriva men finner inga ord som värdigt förklarar min eftermiddag så jag börjar med förmiddagen helt enkelt och hoppas att orden börjar flyta efter hand.

Chauffören släppte av mig utanför Panorama runt tio och där fann jag mig själv vandra omkring med glitter i ögonen och iaktta människor i min omgivning. En timme hade plötsligt gått och jag drog mig snabbt ur min skinande dvala bland färgstarka tyger, blommiga parfymer och bländande diamanter för att kila bort till optikern - anledningen till resan dit. Jag kom in och blev välkomnad av en man som direkt visades vara mycket hjälpsam och vi hade snabbt valt ut några favoriter, varav ingen var de paren jag lagt undan bara några dagar tidigare. Lång historia kort - jag har både glasögon och solglasögon att hämta upp om två veckors tid, och jag blev jättenöjd med båda valen!

___________________________________________________________________________________________________________________

 

Jag, Inga och Lara träffades på Yibreen Spa vid tre på eftermiddagen och blev visade till var sitt rum med tända ljus, doftande oljor och lugnande musik. Med halva kroppen under skynke började den lilla filippinska kvinnan massera mig med varma händer och perfekt tryck. 

När jag var runt 12 år hade jag problem med skolios och gick till en man som skulle undersöka min rygg. Jag minns det så väl för jag kände redan innan att det skulle göra ont, han var hårdhänt och jag fick ont i handen av att skaka hans hand. Sedan började han klämma och trycka runt min ryggrad och jag tappade nästan andan. Liten och svensk som jag var kunde jag inte säga ifrån utan jag låg där och plågades av smärtan som strålade från ryggen. Det kändes som att han särade på kotorna i ryggen och jag var alldeles tårögd när jag skakandes äntligen fick gå därifrån. Efter den dagen spänner jag mig i hela kroppen så fort någon rör vid min rygg och därför har massage aldrig varit något jag gillat. Men nu har jag känt i flera veckor att jag är stel och spänd så jag tänkte ge det ett försök till - men inte utan att förklara läget till min massör. 

Med den här kunskapen var hon därför mycket försiktig och använde lugna rörelser runt min ryggrad och höll på så tills jag tillslut kunde slappna av. Hon knådade bort mina bekymmer och masserade undan all stress. Hon tog mig till himlen och lät mig simma bland molen och jag tänkte att om jag dog just nu hade jag dött himla lycklig. Hur ska jag avvänja mig från det här livet som jag känner mig gjord för?

Jag höll på att somna flera gånger om när hon tryckte, masserade, värmde och knådade mina händer, lår, fötter och armar men tvingade mig själv att hålla mig vaken för att inte missa en sekund av den fantastiska upplevelsen som avslutades med en underbar ansiktsbehandling. Efter två timmar av den ljuva blis luktade min kropp som kokos och mint medan mina kinder var röda och jag svettades aprikos.