Jag kan nog erkänna att jag är lite avundsjuk... Att be fem gånger om dagen kanske inte är helt min grej men tänk vad skönt det vore att tro på något så innerligt. Att tro är en trygghet, och något oövervinneligt. Något man vet alltid kommer finnas där oavsett vad som sker eller vad man måste gå igenom i livet. Tro binder folk samman som en stor familj och i tron är man aldrig ensam. Men det jag avundas mest är svaren. Oavsett vad man har för frågor så kan religion och ens tro alltid ge svar, kanske inte alltid de svaren man vill ha men svar nevertheless.
Varje gång böneropen sjunger i högtalarna runt om i staden påminns jag om denna mäktiga kraft som finns eller inte finns runt oss. Och oavsett vad som stämmer eller inte så gör den sin uppgift ändå - den ger tro, hopp och kärlek till människor. Människors tro är livsviktig och kan rädda liv.