Känslan av att vara hemma men ändå borta slog mig när jag gick genom dörrarna. Med flygplatsen bakom mig och den mörka natten och trafikerade gatan framför mig funderade jag över hur mycket som har hänt sedan jag lämnade Saudiarabien.
Sommaren som bara kan beskrivas som vild och galen. Under tiden hade vi helt otroligt roligt och hittade på så många sjuka grejer vi hann medan vi konstant skrattade men sommaren har gett oss många konsekvenser. Det var en sommar alla måste ha i sitt bagage men som man bara är och vill vara med om en gång i sitt liv. Framförallt pga att man inte har råd eller ork till fler. Men som sagt, många minnen och vänner för livet fick jag med mig och jag ångrar näst intill ingenting.
Hösten var fantastisk och anledningen till det är M. Jag träffade honom i slutet av sommaren och från första stund spenderade vi mer tid tillsammans än isär trots distansen. Han är det finaste jag har stött på, från insidan ut och förvandlade den annars så mörka, blåsiga och kyliga hösten till något varmt och alldeles underbart.
Sedan kom vintern som knappt kan räknas som vinter med tanke på att snön låg i en vecka och ersattes sedan med plusgrader och konstigt nog: gröna gräsmattor. Helt fel. Jag fick hjälp av M att flytta ur mitt (ja, jag kallar det mitt) hus i Strömstad efter att vi gjort iordning det för den stora renovering som är inplanerad till våren. Efter det pendlade jag mellan mannen i Göteborg och familjen i Linköping fram tills jag och pappa satte oss på planet till värmen.
För ett år sedan kom jag till Saudiarabien och spenderade hela våren i lyx, glamor och värme. Jag träffade fantastiska människor, fick spendera massor av tid med min far och lärde mig så mycket av kultur, historia och inte minst migsjälv. Nu är jag tillbaka och kan bara hoppas att månaderna framför mig kommer bli lika minnesvärda.