Jag skulle vilja ta fram det bortglömda, det hjärtevärmande - det under ytan.
Vi parkerade bilen utanför en av de stora mataffärerna och pappa gick in för att handla. Jag valde att sitta kvar i bilen (framförallt pga av träningsvärk). Bilen framför höll på att backa och verkade ha problem med att komma ut. Då kommer en familj gående som snabbt ställer sig runt om bilen och vinkar för att hjälpa föraren som kommer ut och kör iväg. Familjen fortsätter gå mot sin bil och jag blir sittandes...
Nästa stund hör jag skratt och ett par går förbi, kvinnan i heltäckande abayan och mannen i thobe och ghutra, hand i hand och jag blir sittandes...
- Det finns stora lekplatser för barn i varje park och i varuhus. Ett köpcenter har till och med byggt en berg och dalbana inomhus för att underhålla barnen medan föräldrarna shoppar.
- Ungefär som med skoluniformer så finns det alltid sätt att göra sin klädsel personlig. Att bända på regler utan att bryta dem - t.ex. med accessoarer. Dyra väskor, snygga skor och smink är bara exempel.
- Det finns en anonymitet i dessa kläder som gör att man som utlänning känner en gemenskap med befolkningen.
Inget av detta skrivs det om i tidningarna men det krävs bara en vecka i detta varma (inte bara pga av temperaturen) land att förstå vad som egentligen borde uppmärksammas.