Rumsbeskrivning och minnen

Det hänger en miniatyr basketkorg på en vägg i mitt rum.
 
Den hänger där och påminner mig om några år sedan då jag och Hanna spelade basket hela tiden, svettiga sommardagar och sena nätter. Tillslut va vi inte helt dåliga heller vad jag minns. Det finns så klart bara en anledning till varför tjejer som vi helt plötsligt blev så intresserade av en sport - en kille. Mestadels var det nog  jag som kärat ner mig i någon men om Min fina Hanna inte varit där hade jag förmodligen inte varit lika diskret... Det kan ha varit vår värsta fjortis period men det är möjligen också en av de roligaste somrarna i mitt liv. När vi inte spelade basket gick vi långa promenader, tjuvrökte i skogen och skrattade tills vi va hesa. 
 
Det är två tjocka madrasser som höjer upp min säng.
 
Dessa madrasser påminner mig om för några år sedan då jag och min familj fortfarande bodde på fanjunkaregatan och jag fick för mig att det såg coolt ut att sova på en hög säng - ja, jag vet - precis som prinsessan på ärten. Jag samlade alla extra madrasser i hela huset och byggde ett torn på min säng tills jag var tvungen att hoppa för att komma i den. Det jag inte räknat med va att när jag rörde mig under natten gled madrasserna omkring och det slutade med att jag vaknade minst två gånger varje natt för att madrasserna gled av och jag halvstod och sov. 
 
Det hänger tjocka beige/gråa gardiner som täcker ena långsidan.
 
För många år sedan var vi på familj semester på Kanarieöarna. Det var första långa resan som vi alla tog tillsammans och allt va så nytt och spännande. Vi bodde på ett stort hotell där vi tre barn i familjen delade rum. En kväll när mamma har sagt godnatt till mig och min lillebror så smyger jag bort och lirkar undan den stora, tjocka, mörka gardinen som täcker fönstret. Det var ganska sent - för sent för mig att vara vaken så klart - men där ute på en klippa precis vid vattnet sitter pappa och min storasyster. Jag minns det så väl! Det va den perfekta far och dotter bilden. Jag har aldrig någonsin varit så avundsjuk av Johanna som jag var då.
 
Det är en ljus och väldigt mjuk heltäckningsmatta på golvet.
 
I huset vi bodde i året vi spenderade i England fanns det ett rum som var helt rosa. Rosa väggar, rosa gardiner, rosa kuddar på sängen och rosa heltäckningsmatta. Jag har aldrig varit så tacksam mot heltäckningsmattor i mitt liv som när jag med krossat hjärta kom hem till mitt rum efter jag sagt hejdå till min mexikanska pojkvän. Jag slängde mig på golvet - som inte är lika dramatiskt då det var som att slänga sig på en långhårig liggandes ko - och stortjöt samtidigt som jag dränkte ansiktet i den mexikanska flaggan José givit mig.
 
Det står ett svart stort skrivbord vid ena väggen som matchar min mycket bekväma skrivbordsstol.
 
Att ha en ordentlig plats att studera, läsa och surfa på är viktigt för både rygg och rumpa vilket får mig att tänka på när jag och mamma precis flyttat till vår nya lägenhet på stora torget och jag envisades med att bo där så fort vi fått nycklarna, trots att vi inte hade några möbler. Jag piffade upp ena hörnet i vardagsrummet med filtar och kuddar, pennor och papper, och där satt jag till fem på morgonen och pluggade biologi, psykologi och halsade kaffe om vart annat. Det var intensivt och frustrerande men nu efteråt - helt underbart! 
___________________________________________________________________________________________________________________________
 
Hoppas ni nu fått lite bättre uppfattning om hur mitt rum ser ut! 
Varför vara normal när man kan vara onormal? 
 

Kommentarer :

#1: Anna H

Vad fint du skriver Amanda! Det är jätteroligt att läsa! :) <3

Svar: Tack Anna! Vad kul att höra från dig! Hoppas du har det bra :) <3
Amanda

skriven

Kommentera inlägget här :