När jag promenerar längs gatorna här inne på campen så slår det mig hur många barn det är som är ute. På varannan gata spelas det fotboll och i parkerna leker de eller sitter och pratar. Varje hörn jag rundar riskerar jag att bli överkörd av skrattande barn på cyklar - vilket verkligen borde vara vanligare än vad det är!
Det är så härligt att se! Blir påmind om närjag själv var i den åldern - innan msn, tv-spel och när telefonen var tvungen att kopplas ur för att internet skulle fungera... Gud det låter som att jag är jätte gammal! Vad fort utvecklingen har gått! Då, iaf, var vi ute på gården om kvällarna och lekte Röda-Vita Rosen i skogen, byggde kojor, klättrade i träd och hittade på massa bus. Det va tider det!
Problemet med denna snabba utveckling av internet är att de flesta barnen missar den tiden som vi älskade. De missar lite av barndomen. Det är då man utvecklar sin personlighet och verkligen får ta vara på att leka och ha kul - inget ansvar, inga måsten. Men nu sitter barnen hellre inne och gör Gud vet vad... Internet har även gett oss ett latare sätt att umgås på - du behöver inte vara tillsammans för att vara tillsammans - så man kan prata med sina vänner och spela spel och så utan att behöva se dem... Vilken affärsidé!
Mitt tips skulle vara att slänga datorn och spring ut och lek. De saker man är med om när man är barn lägger grunderna för ens liv och hur man blir som person, plus att det är minnen man har med sig länge. Ska barnen minnas en fyrkantig ruta eller att springa barfota i vildvuxet gräs? Det är sådana små saker, sådana små friheter som man sedan har så mycket glädje av!
Var kommer brådskan att bli stor ifrån? Är det media som får det att se så lyxigt ut?
Man ska ta vara på att vara barn och njuta medan man kan - för någongång tar det slut oavsett om man vill eller inte.
