I natt drömde jag om dig igen, det är andra natten i rad. I medvetet tillstånd låter jag inte mig själv tänka på dig alls. Jag ägnar dig inte en enda tanke. Jag går inte omkring och kramar mig själv över att du inte är här. Jag saknar dig inte för en minut.
Vi hade ett konstigt och förtryckt förhållande från början till slut och jag var helt oklar med vad jag ville och kände. Du förtrollade mig med en kyss och efter det var jag din - oavsett hur jag då uttryckte mig. Jag var omogen och osäker vilket ledde till att du försvann.
Det blev aldrig desamma mellan dig och mig men jag trodde länge att vi ändå skulle hitta tillbaka till varandra, det hoppet har försvunnit. Det är flera år sedan nu och Du är förlorad.
Jag får inte tänka - jag måste sluta drömma.
finis <3