Fisken i mig fick vakna till liv idag igen.
Vattnet var varmt och för varje meter kände jag mer och mer hur mycket jag saknat att simma. Hur man än gör så kramar värmen runt kroppen och man kan röra sig fritt. Man kan kasta sig omkring eller flyta tyngdlöst. Det absolut mest underbara med att simma är att det inte spelar någon roll hur mycket rörelse och ljud det är vid ytan för så fort huvudet är under vattnet så blir allt tyst och stilla. Det är som att trycka på mute knappen på fjärrkontrollen och samtidigt få se allt i slowmotion.
Men ingen pool eller sjö i världen går att mäta med upplevelserna i havet. Att få se livet som lever under ytan är som att få besöka en helt ny värld. Och jag kan knappt hålla mig tills nästa gång tuberna sitter på ryggen och jag får dyka bland växter, djur och harmonin i det stora blå...
