K-som-i-Kimme

 

Det är så många saker i världen man är och har all rätt att vara rädd för. Redan i ung ålder vet vi att vi inte

tycker om mörker och blir om och om intalade att vi inte ska prata med främlingar. Många använder skräck för att få fram sin vilja med hot och liknande. Men i ett evolutionärt perspektiv har rädsla och ångest haft stor betydelse för vår överlevnad. Förmågan att identifiera faror och hot och att snabbt reagera för att undvika dem har varit mycket framgångsrikt och har haft en central roll i vår utveckling. 

Men vad är vi egentligen rädda för? Det finns så många saker som kan gå fel i livet men hur vi än lever så slutar det ju på samma sätt för alla. Jag tror att de flesta är rädda för något så enkelt som att bli bortglömd. Jag är en av de som delar den rädslan. Tänk att lämna världen och inte ha berört någon, så att ingen kommer ihåg en... Har man ens funnits då? Om ett träd faller i skogen men ingen hör det, lät det då? Samma princip. Jag vill göra skillnad för någon, jag vill lämna något efter mig - jag vill veta att något är annorlunda, något är bättre för någon för att jag levde. 

 

Det är egentligen inte så konstigt att det finns en skräck kring det här ämnet. Alla blir bortglömda tillslut - om man inte är Michael Jackson eller Nelson Mandela. Alla de människor man berör i livet dör tillslut de med... Då finns det ingen kvar som kommer ihåg en.

 

Det blev ett muntert inlägg i kväll - mina tankar svänger åt alla möjliga håll ibland!

Insha'Allah