Imorgon gäller det, dagen med stort D. Inte som studenten eller sin bröllopsdag men ändå en dag som kan komma att bestämma över min framtid. Efter imorgon är det skrivet, efter imorgon finns det ingen väg tillbaka; då är det klart, bestämt och inskickat... Jag var så säker bara några dagar sedan men nu isar blodet i mina ådror och jag kliar mig röd om armarna av oro. Vad är jag så nervös över?
Jag tycker om att ha en plan. Att planera ut mitt liv eller iallafall de närmsta åren ger mig en känsla av kontroll och lugn. Därför är det här beslutet kanske lite extra jobbigt - jag går helt efter instinkt. Det här var inte en del av min plan. Jag skulle enligt min plan ha ett helt år till på mig att bli redo för det här nya steget mot framtiden, mot vuxenlivet. Jag skulle se Afrika, ta nattkurser i franska och dansa natten lång på en strand i Mexiko... Jag planerade att nästa år skulle vara ett spontanår för mig att hitta mig själv och leva farligt.
Men det sägs att man ska lita på sin magkänsla - upp till bevis!
Det kommer bli så himla bra!