Det är galet hur mycket vi påverkas av vad vi ser och hör. En kamera zoomar in på uppspärrade ögon eller skakande händer och ur högtalaren spelas mörka toner och dova skrik. Adrenalin rusar i våra ådror och jag känner mig som ett skrämt rådjur i skogen. Alla mina sinnen går in i hypervarv och jag hör trappsteg knaka och viskningar som susar genom de tomma och mörka korridorerna. Mitt hjärta bultar hårt i mitt bröst och jag försöker intala mig själv att det här är precis samma rum det var innan jag tryckte på play men atmosfären har skiftat och jag andas snabbt.
Pretty Little Liars
And to all a good night...